|
Myt
9:
Invandringen
kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år.
|
| |
| Regimens
sanning |
De
nationalekonomiska studier som gjorts av invandring har
tittat på effekter på till exempel tillväxt,
handel, företagande, löner och offentliga finanser.
Det finns inget självklart sätt att foga samman
dessa olika perspektiv till ett svar.
Vissa
studier av invandring i USA och Japan pekar på svagt
positiva effekter på tillväxten, men det finns
även studier som pekar på svagt negativa effekter.
Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på
vissa positiva effekter på tillväxten. Flera
studier pekar på att invandring leder till ökad
handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare
är högre bland utrikes födda än bland
inrikes födda och utrikes födda har fler anställda
per företag. Det finns teorier om att öppna och
toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och
Sverige ligger också i topp i flera internationella
index över innovationsklimat.
Det
är inte helt klart hur invandringen påverkar
de offentliga finanserna. De beräkningar som finns
visar på större kostnader än intäkter.
Två viktiga saker som påverkar beräkningarna
är hur gamla människor är när de kommer
till Sverige och hur stor andel som arbetar. En förbättrad
integration kan ge stora positiva effekter. Det bör
också noteras att beräkningarna handlar om offentliga
intäkter och utgifter på individnivå. De
positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin
som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande
ingår inte.
Sammantaget
kan vi se att Sverige, i likhet med till exempel Kanada
och Australien, har kunnat kombinera en förhållandevis
hög invandring med en god ekonomisk utveckling. Vi
står oss väl såväl när det gäller
mått på ekonomisk produktion som bredare välfärdsmått. |
| |
| Kritiska
svar |
Med
tanke på det enormt höga bidragsberoendet bland dem
som invandrat till Svergie under de senste 10-20 åren vore
det mirakulöst, om de inte utgjorde en kostad för det
svenska samhället.
Till
detta kommer alla behov av särskilt stöd och särskilda
satsningar.
Gunnar
Sandelin:
"Regeringens
utredare, professor emeritus Jan Ekberg, har beräknat transfereringarna
i den offentliga sektorn från inrikes till utrikes födda
till 1,5 till 2 procent av BNP, vilket innebär 43–58
miljarder per år.
Ekonomidocenten
Jan Tullberg vid Handelshögskolan i Stockholm höjer
i sin studie taket till tre procent av BNP, vilket betyder runt
90 miljarder årligen."
Inger-Siv
Mattsson:
"I
sin rapport 'Invandringen och de offentliga finanserna'
till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
ESO 2009:3 konstaterar professorn i nationalekonomi vid Växjö
universitet Jan Ekberg att kostnaden för invandringen
2006 , mätt i skillnaden mellan va invandrare tog i anspråk
av offentliga transfereringar och vad som betalades in, låg
på mellan 39,1 och 58, 7 miljarder kr.
Invandringen
har beräknat att invandringen alltsedan början av 1990-talet
årligen kostar mellan 1,5 och 2 procent av BNP.
Enligt
Ekberg 'utgjorde invandringen dessförinnan en statsfinansiell
vinst'.
I rapporten konstaterar Ekberg 'att invandringen
inneburit en belastning på svensk ekonomi de senaste decennierna.'
'Pga
invandrarnas låga deltagande i arbetskraften blir inbetalningarna
i skatter och avgifter betydligt lägre än utbetalningar
för bidrag och ersättningar.'
'
Omkring var fjärde invandrare har efter nio år i Sverige
inte hittat sitt första jobb.'
Jan
Ekberg skrev på DN Debatt den 15 oktober 2009 under rubriken
'Arbetskraft hjälper inte offentlig
sektor' att 'effekterna av invandring som ett medel för att
underlätta för välfärdssystemet att försörja
en åldrande befolkning är små. En orsak
är att invandringen ökar befolkningen, vilket ställer
större krav på den offentliga sektorn
/…/
Det finns således inga särskilt starka offentligt finansiella
argument för framtida invandring. Däremot kan det finnas
andra argument. Det kan finnas argument för invandring av
specialister, men det rör sig då om ett begränsat
antal individer. Dessutom finns skyddsargument för flyktinginvandring.'
Eftersom
även invandrarna åldras så lönar det sig
inte med arbetskraftsinvandring.
Ekberg hänvisar till 'SCB:s prognosen
för det befolkningsöverskott som uppkommer genom nyinvandring
(invandring utöver ett lågalternativ) som visar att
denna skulle uppgå till 165 000 personer 2015, till
ca 480 000 år 2025, till ca 830 000 år 2035
och till knappt 1,4 miljoner år 2050. Andelen 65 år
och äldre i befolkningstillskottet respektive år
blir 2,8 procent, 3,9 procent, 5,7 procent och 10,2 procent.'
Redan
i rapporten Ds 1995:68 'Invandring, sysselsättning och ekonomiska
effekter' till Finansdepartementet konstaterade Ekberg och docent
Lars Andersson att de tidigare vinsterna från arbetskraftsinvandringen
upphörde omkring 1995 p g a 'invandrarna
började ta i anspråk det offentliga välfärdssystemet
i betydligt större utsträckning än tidigare. Därefter
har ett årligt underskott förelegat dvs inkomster
överförs numera från svenskbefolkningen till invandrarbefolkningen.'
Forskarna
kom fram till att de sannolika kostnaderna för enbart 1995
uppgick till 20 miljarder kr. De båda forskarna konstaterade
att '20 miljarder är ett betydande
belopp som i princip kunnat få en alternativ användning.
Dessutom är den riktning som inkomstöverföringarna
numera har ett uttryck för att något blivit fel (!)
i förhållande till Sveriges invandrarpolitiska och
ekonomisk-politiska målsättningar.'
1997
justerade Ekberg upp kostnaderna till 25-30 miljarder årligen
. Källa Sydsvenskan 21 september 1997
1999
höjde han kostnaderna ytterligare till minst 100 miljarders
förlust årligen i en amerikansk ekonomitidskrift
'Immigration and the public sector: Income effects for the native
population in Sweden.' Journal of Population Economics. Vol 12,
nr 3) Och i en TV-debatt ungefär vid samma tid med Lars Jansson,
Göteborgs universitet höll Ekberg med om att den årliga
förlusten kunde ligga på 100 miljarder kr.
Källa. Docent Lars Berglund november 2009." |
