2. Invandringens karaktär

 

 Vår tes:

Invandringen till Sverige har föga att göra med skyddsbehov och den är i praktiken okontrollerad.

Det finns invandring av olika slag. Arbetskraftsinvandringen till Sverige reglerades i början av 1970-talet. Under 90-talet har tillkommit EES-avtalet och Sveriges medlemskap i EU, som betyder en gemensam arbetsmarknad. Från övriga EU-länder har vi idag en fri invandring, när det gäller arbetskraft.

Den typ av invandring som det idag talas mest om är den som sker genom asylinstitutionen - asylinvandringen (felaktigt kallad flyktinginvandring). Människor kommer till Sverige - ofta från fjärran länder - och begär asyl.

En stor andel av dem som sökt asyl får stanna i Sverige, de får PUT - permanent uppehållstillstånd. År 2000 sökte 16.300 personer asyl i Sverige. Samma år fick cirka 9.000 PUT.

Även de som fått avslag kan därefter driva igenom ett PUT, genom att överklaga och skicka in nya ansökningar, genom att gå under jorden och koppla in massmedia, genom äktenskap eller skenäktenskap, genom att göra en kvinna gravid, osv. Vägarna till PUT är många!

Ett förhållande förbises vanligen i debatten: den huvudsakliga invandringen består inte av flyktingar. Av de asylsökande som får PUT har bara en minoritet konstaterade skyddsbehov. De flesta får stanna på "humanitära grunder", de får PUT utan att få asyl. Humanitära grunder kan betyda att de stannat länge i Sverige, att de har barn som rotat sig eller att de själva mår dåligt (eller uppger sig må dåligt).

Av de 9.000 asylsökande som år 2000 fick PUT, fick 80% stanna på humanitära grunder. Bara 480 personer, dvs 5%, var flyktingar enligt Genevekonventionen.

Dessutom: den största delen av den aktuella invandringen till Sverige utgörs av anhöriginvandring. Denna utgör cirka hälften av den totala invandringen. År 2000 var antalet anhöriginvandrade nära 23.000. (Året därpå hade antalet ökat till 24.500.)

 


Med Schengenavtalet har Sverige inte längre någon gränskontroll mot andra EU-länder. Andra EU-länder har en kontroll i en bit in i landet och så skulle även Sverige kunna göra - den möjligheten har dock inte utnyttjats. Polisen skulle önska detta, men de politiska makthavarna har varit ointresserade.

Vid flygplatserna skulle kontroll kunna göras direkt när passagerarna går av planet. Så sker nu inte, och då kan resvägen för ankommande från utanför EU inte fastställas.

De flesta - 70% eller mer - som söker asyl i Sverige har gjort sig av med sina id-handlingar. Detta försvårar utredningen och underlättar för utlänningen ifråga att dröja sig kvar i landet.

Fingeravtryck tas numera på asylsökande, men fortfarande inte på anhöriginvandrade. Vårt grannland Finland tar konsekvent fingeravtryck . Där tar man även DNA-prov, för att fastställa uppgivet släktskap. I Sverige anser makthavarna att detta vore integritetskränkande.