"Människor och tro"

Radioprogrammet "Människor och tro" handlade den 6 mars -98 om det mångkulturella samhället och situationen för unga kvinnor från muslimska familjer i Sverige och de problem dessa möter, om de försöker leva som svenskor.

Några utdrag:

 


Annika Olsson, reporter: I dag bekänner sig de flesta svenskar till principen att en kvinna, precis som en man, har rätt till sin egen kropp, till sin sexualitet och val av livsväg. Men för en stor grupp kvinnor i Sverige idag gäller inte dom principerna. Frågan är: hur ska det svenska samhället förhålla sig till det?

Man hade träffat "Jasmin - en ung kurdisk kvinna på 22 år" på hennes nya bostadsort. Hon hade flyttat, därför att hennes liv inte accepteras av hennes familj.

Jasmin: - Det är skyddstelefon då... det har jag i fall man skulle anfalla mig här hemma... så trycker jag här.. få jag skrika i den, då hör ju polisen mig...

- Där har jag en telefonsvarare, där ska jag spela in hoten, för min lillebror har ringt hit och hotat mig till livet.

- Är du rädd?

- Javisst är jag det. Jag vet, att skulle min lillebor få tag i mig, han skulle slita mig i stycken. Han ser verkligen det som sin uppgift, att rädda familjens heder. Han har också väldigt stor press på sig. ... det är mycket omgivningen, press från den kulturen, att han ska upprätthålla våran kultur. Enligt kulturen är det ju så, att det är brorsan som ska ta hand om sånt här när det händer, när en flicka kränker familjen.

Reportern: Jasmin är kurd från Turkiet. För ungefär ett halvår sedan upptäckte familjen att hon var tillsammans med en svensk kille. Det ledde till att hon rymde hemifrån. Jasmin hade begått det värsta brottet enligt hennes familj: hon är inte oskuld, och hon är tillsammans med en svensk kille.

Hon säger att hon idag hotas och trakasseras av familjen, hon har polisanmält sin bror, far och kusin för olaga hot. Hennes bror har mordhotat henne och hennes kusin har hotat att skicka två män som ska våldtaga henne och strimla henne uppifrån och ned. Jasmin är ett offer för en kulturkrock.

Jasmins föräldrar kom hit för 20 år sedan, dom kom hit outbildade och fattiga. Föräldrarna kan knappt ett ord svenska. Jasmins far och hennes småsyskon kan inte tala med varandra utan tolk. En syster till Jasmin brukar ringa henne varje dag och kalla henne hora och anklaga henne för att ha förstört familjen.

Jasmin och hennes pojkvän vill gifta sig för att tillfredsställa Jasmins familj, men familjen sa "Aldrig en svensk!" Jag frågar vad familjen har för bild av svenskar.

Jasmin: - ... har dom ju sina fördomar, att svenska tjejer är så himla lössläppta och dom duger bara till att ligga med, dom kan ju inte gifta sig med, och allihopa är bara horor.

Reportern: - Om dom nu föraktar det svenska samhället så mycket, hur kan dom då leva kvar här? Att dom inte flyttar härifrån då?

Jasmin: - Det är enbart av ekonomiska skäl. Dom har ju sån jäkla trygghet här, dom behöver ju aldrig oroa sig för att svälta här, dom har ju ett socialt skyddsnät här i Sverige, ingen människa behöver gå hungrig... gå hemlös här i Sverige... dom har ju bott här så länge, dom har anpassat sig till den här standarden. Det är ju väldigt lätt att bo här i Sverige, när man tänker på det materiella.

"Den 15-åriga flicka, som natten till i söndags blev mördad, blev strypt. Det hela inträffade i stadsdelen Ersboda. När flickan var död, släpades hon cirka 150 meter bort mot ett industriområde, där hon grävdes ned i snön. Dom två pojkar som är anhållna, misstänkta för mordet, gick själva till polisen i Skellefteå i går kväll och berättade att de hade dödat flickan. Samtliga tre är släkt med varandra. ..."

Så lät det i Ekot den 16 december 1996, när 15-årig Sara från Irak blev mördad av sin bror och sin kusin, för att hon ville leva sitt eget liv. Vid polisförhören upprepade brodern orden "skam", "hora" och "heder" fler gånger.

Det är samma ord och uttryck som Jasmins kusin och bror använder, när de pratar om Jasmin.