Januari 2009:

Alla dessa dagar i Davos

Att dagen blev lång här i Davos är ovedersägligt. Först sent kom vi i säng, Corazza och jag i ett ganska enkelt hotellrum om det tillåts mig.  Vi snålar på UD:s representation, men så kostar det inte mer än 19 000 euro för tre dagar. Corazza hade med sig ost, så vi knaprar lite. Utsökt Chateau la Fit.

Alptopparna visar upp sin snöklädda skönhet och ger mig ro för det tankearbete som är nödvändigt om jag skall nå min fulla kapacitet och om deltagarna här i Davos skall få ut något av mig, för det är ju därför de kommit hit. Inte sant.

Jag lunchade med sju presidenter, FN-chefen och Obamas utsände då det pinglade i mobilen. Det var UD i Stockholm som åter ringde och gnällde över några enkla personalfrågor. Jag sade åt dem, att med den ledning som UD nu har med mig själv i spetsen så bör personalbehovet, av lätt insedda skäl, kunna minskas med 25 procent rakt över. Antalet diplomater och charge d´affaires kan också bringas ner betydligt eftersom de bara springer runt benen på mig och ständigt är i vägen.

Utrikespolitik formas icke i hemlandet, icke på ambassader eller i byggnader, icke ens i Arvfurstens Palats, utrikespolitik formas på snabbgående flygplan, som i en evig rörelse en route från den ena metropolen till den andra landar och lyfter - där jag är, där är utrikespolitiken. För att möta behovet av en allt snabbare diplomati förutskickar jag inköpet av tre Stream Line Jet med tredubbel överljudsfart, vilket skulle innebära att jag befinner mig på platsen för en konflikt redan innan den hunnit utbryta - preventive diplomacy.

I all hast förbereder jag morrondagens framträdande här i Davos - det blir en rundmålning av dagens konflikter; jag kastar ner några minnesord på en lapp, så här:
att ta upp....
.... varna Obama, icke en gång till, eljest godkänt...
...  till Olmert, fy ....
... till fru Merckel, godkänt...
... till Gordon Brown, ganska halvdan...
... till Sarkozy, komplimentera för alla snygga kvinnliga ministrar...
... till herr Putin, schabbelgubbe...
... kort avslutning, referera till Metternich och Wienkongressen....
.... glöm ej tacka för de stormande applåderna, ödmjuk, som alltid, nej, men mina herrar och damer, jag ber, jag ber...