Stora svenskar

Ur förordet till Sten Söderbergs bok "Stora svenskar", utgiven 1960:

"Särlingar, lärdomsljus, mångkunniga snillen, banbrytande genier, färgstarka personligehter, oftast älskliga men ibland odrägliga, möter på dessa sidor.

Avsikten med boken är att väcka ökat intresse för våra naturvetenskapers historia. Att stifta en om också ganska ytlig bekantskap med våra lärdomssnillen är en väg att förstå, vilka insatser vårt land och våra landsmän har gjort långt före cyklotronernas och järnmagneternas tid.

Yvs ej av fädrens ära... Det är svårt att låta bli, men skall det ske bör väl äran förknippas med den fredliga bragden, ej med blodbad och plundring...

Genier följer inga lagar och kan inte utan vidare inpassas i historiska utvecklingsschemata. Men de behöver ändå en bakgrund. Med Sverige är det väl så, att landet under medeltiden hade livliga kulturella förbindelser med kontinenten, men att vi blev isolerade genom reformationen, då så många band klipptes av. Under stormaktstiden verkar det som om det lilla folket inte orkade med att både upprätthålla en politisk maktställning och att hävda sig på det andliga planet. Genierna dök naturligtvis upp i alla fall, men de tycks ha verkat i ett slags tomrum, och även om de gjorde stora vetenskapliga punktinsatser - exempelvis Rudbeck och lymfkärlen - så existerade ingen vetenskaplig anda eller linje.

När Sverige var ekonomiskt utarmat och politiskt betydelselöst, började vår naturvetenskapliga storhetstid, den som i viss mån varar än idag."

"...Vårt lands främsta konkurrensmedel är intelligens. Om ungdom genom att läsa om våra stora naturvetenskapsmän kan sporras att följa i deras spår och därefter fortsätta mot nya mål,... så har boken en mening.

Samtidigt önskar författaren få fram att stora insatser på ett specialområde mycket väl kan förenas med allmän kringsyn, och även engagemang inom andra områden,.."


 Se vidare:

Förord till "Svenska snilleblixtar"