Ansvar Ur Christopher Laschs bok "Eliternas uppror och sveket mot demokratin":
"Oberoende, inte ömsesidigt beroende, var populismens kärnbegrepp. Populisterna ansåg förmågan att klara sig på egen hand (något som givetvis inte utesluter samarbete i samhälle och ekonomi) som demokratins själva väsen, en dygd som alltid var efterfrågad. Deras kritik av storskalig produktion och politisk centralisering gick ut på att dessa företeelser försvagade självständighetsandan och villigheten att ta på sig ansvar för sina handlingar.
Att dessa onda aningar är mer motiverade än någonsin visas av kulten av offret och dess prominenta plats i den senaste tidens kampanjer för sociala reformer. Styrkan i medborgarrättsrörelsen... låg i att den genomgående vägrade att ge förtryckets offer en privilegierad moralisk ställning. Martin Luther King var liberal i sin sociala väckelseteologi men populist i att han underströk att de svarta måste ansvar för sitt liv och i sina lovord till de småborgerliga värderingarna: flit, nykterhet, självförkovran.
Om medborgarrättsrörelsen var en seger för demokratin berodde det på att Kings ledarskap förvandlade ett nedklassat folk till aktiva medborgare med självaktning, som vann en ny värdighet medan de försvarade sina konstitutionella rättigheter."