Meritokrati Ur Christopher Laschs bok "Eliternas uppror och sveket mot demokratin":
"En meritokrati har inte mer användning för ridderlighet och tapperhet än en ärftlig aristokrati har för intelligens. Ärftliga förmåner spelar visserligen en viktig roll när man skall ta sig upp i de fria yrkena och näringslivet, men den nya klassen måste upprätthålla fiktionen att dess makt vilar enbart på intelligens. Därför har dess medlemmar inget sinne för tacksamhet mot förfäderna eller för ansvaret för arvet från det förgångna. De ser sig som en elit som har arbetat sig upp på egen hand och enbart har sig själv att tacka för sina förmåner."
"Meritokratiska eliter har svårt att föreställa sig ett samhälle, även ett intellektuellt samhälle, som sträcker sig in i både det förflutna och framtiden och bygger på att man är medveten om förpliktelserna generationer emellan. "
"...ett till synes demokratiskt system för elitrekrytering får resultat som är långt ifrån demokratiska: klassegregering, förakt för kroppsarbete, sammanbrott i det offentliga skolsystemet, upplösning av gemensam kultur. Som Young beskriver den leder meritokratin till att eliterna blir tryggare än någonsin i sina privilegier (som nu framstår som den rätta belöningen för flit och begåvning) samtidigt som den utplånar arbetarklassens opposition. 'Det bästa sättet att besegra opposition är att lägga beslag på och utbilda de lägre klassernas mest begåvade barn medan de alltjämt är små', säger Youngs historiker....De som blev kvar visste att 'de hade haft alla möjligheter' och hade ingen rätt att beklaga sig."