Begrepp och grundfakta

En orsak till svårigheten att få en överblick av invandringen till Sverige, dess omfattning och kostnader, är att vissa faktauppgifter gjorts svåra att få tag i. En annan faktor är mångfalden av olika begrepp, och det faktum att vissa begrepp ofta används felaktigt. Detta skapar naturligtvis förvirring. Låt oss därför göra en genomgång av förekommande begrepp:

 


Till att börja med har vi begreppen migration samt emigration respektive immigration. Migration betyder folkvandringar. Emigration betyder utvandring, immigration betyder invandring.

Man måste dock skilja på invandrings-politik och invandrar-politik (eller "integrations-politik", som det nyligen döpts om till). Med invandringspolitik avses regler för vilka utlänningar som ska få bosätta sig i Sverige. Med invandrarpolitik avses åtgärder för dem som redan är invandrare i vårt samhälle.

Man måste också skilja på invandrings-politik och flykting-politik. Detta går tillbaka på skillnaden mellan "invandrare" och "flykting". Med "invandrare" förknippas att utvandringen är frivillig och att den, åtminstone i princip, är permanent. Med "flykting" förknippas att utvandringen är en flykt, den är påtvingad. Med begreppet förknippas också att landsflykten är tillfällig - man vill återvända till sitt hemland när omständigheterna så medger.

Med "invandrare" i Sverige avses personer som är utrikes födda och fått uppehållstillstånd och är folkbokförda här. Bland invandrare skiljer man på dem som blivit svenska medborgare* - som naturaliserats** - och dem som fortfarande är utländska medborgare.

Tidigare användes även begreppet "andra generationens invandrare", det har nu ersatts av "utländsk bakgrund". Där innefattas personer födda i Sverige, men där minst en av föräldrarna är invandrare.

Utländsk medborgare kan i sin tur betyda två saker: antingen att man är folkbokförd i Sverige eller att man inte är det.

Det förekommer att utlänningar uppehåller sig en längre tid i Sverige utan uppehållstillstånd ­ dessa är illegala invandrare. De kan ha genomgått asylprövning, fått avslag och sedan gått under jorden. De kan också ha kommit in i landet på turistvisum, för att sedan bara bli kvar.

Uppehållstillstånd (UT) kan vara permanent (PUT) eller tillfälligt (TUT).

PUT kan beviljas på olika grunder. De tre stora grupperna är:

1. Arbetskrafts-invandrade

2. Flykting-invandrade

3. Anhörig-invandrade.

Arbetskraftsinvandrad är den som kommit hit av arbetsmarknadsskäl. Invandraren ifråga har önskat arbete i Sverige och vi har behövt hans/hennes arbetskraft.

Asylsökande är den som kommit hit och söker asyl. Asylbegäran behandlas av SIV ­ Invandrarverket. Avslag från SIV kan överklagas till Utlänningsnämnden.

Alla asylsökande är inte flyktingar, alla beviljas inte PUT.. Å andra sidan kan man vara flykting utan att ha sökt asyl. Det finns kvotflyktingar ­ människor som hämtats från flyktingläger i andra länder, enligt en förutbestämd årlig kvot, för hur många som ska komma hit.

Den stora gruppen av flyktingar har dock kommit hit på eget initiativ och söker asyl ­ de är spontanflyktingar.

De asylsökande som bedöms uppfylla kraven i Genève-konventionen ska beviljas uppehållstillstånd. Han/hon blir då konventionsflykting.

Genève-konventionen ­ även kallad FN:s flyktingkonvention ­ tillkom 1951, för att klara flyktingströmmarna i efterkrigstidens Europa. 1967 utvidgades den till att omfatta även flyktingar från andra delar av världen. Detta tilläggsprotokoll ­ New-York-protokollet ­ är frivilligt, och har inte undertecknats av Italien och Turkiet. Flykting är enligt konventionen envar som hyser "välgrundad fruktan för förföljelse pga sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning".

I Sverige beviljas dock, utöver bestämmelserna i Genève-konventionen, uppehållstillstånd även pga "flyktingliknande skäl": "den som utan att vara flykting inte vill återvända till sitt hemland pga de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta". Denna grupp kallas för de-facto-flyktingar, till skillnad från den tidigare gruppen, som är konventionsflyktingar. (Begreppet de-facto-flyktingar har nu tagits bort - istället har en generösare tolkning införts, av vilka som ska räknas som konventionsflyktingar).

Asyl kan i Sverige beviljas också till "krigsvägrare"***, dvs person som flyr undan tjänstgöring i krig, som soldat.

I praktiken finns ytterligare en grupp i anslutning till flyktinginvandringen till Sverige, nämligen de som beviljats uppehållstillstånd av "humanitära skäl". Det kan då handla om att man a/ är fysiskt eller psykiskt sjuk, b/ hunnit rota sig i det svenska samhället.

Anhöriginvandrare utgörs av släktingar till dem som tidigare invandrat ­ av arbetsmarknadsskäl eller flyktingskäl. Det kan också handla om att svenska/svenska gift sig med en utlänning.

Gästarbetare är en typ av arbetskraftsinvandring, ett system tillämpat i Schweiz och Österrike, däremot inte i Sverige. Innebörden är att man får stanna bara tillfälligt, skickas tillbaka när konjunkturen vänt och man inte längre behövs.

Första-asyllands-principen: Asylbegäran ska enligt Genève-konventionen behandlas av det första land där personen ifråga övernattat sedan hemlandet lämnades, och som undertecknat konventionen.

Man talar även om "säkra länder". Detta gäller dels beträffande ursprungsland för en flykting, dels vad som ska kunna gälla som första asylland. Här skiljer sig bedömningarna åt, hos olika västländer.

En möjlighet att begränsa antalet asylsökande finns genom att införa visum-tvång för människor från vissa länder.

Vid uppgifter om invandringens omfattning finns flera aspekter att hålla isär:

1.

Antalet sökande av asyl eller beviljade uppehållstillstånd?

2.

Samtliga invandrade, eller bara uppehållstillstånd av flyktingskäl?

"Flyktingskäl", i sin tur, avser ibland samtliga som får stanna efter att ha sökt asyl, ibland avses bara de som får stanna av asylskäl ­ "humanitära skäl" ger ju inte asyl.

3.

Bruttoinvandring eller nettoinvandring? Bruttoinvandringen avser samtliga som invandrat en viss period, nettoinvandringen avser antalet invandrade minus antalet utvandrade.

4.

Samtliga invandrade, eller bara utomnordisk invandring respektive utvandring?

Man kan även skilja ut utomeuropeisk invandring respektive utvandring.

5.

In- och utvandring av svenska medborgare eller av utländska medborgare?

Vad som också ska hållas isär är siffrorna på å ena sidan dem som under ett visst år begär asyl, å andra sidan vid en bestämd tidpunkt väntar på besked om asyl.

Vid bedömningen av hur många som får stanna i Sverige ska man för det första hålla isär bifall i första instans och bifall efter överklaganden eller ny ansökan. För det andra finns även andra än asylsökande som får uppehållstillstånd, nämligen kvotflyktingar och anhöriga.

Man kan få uppehållstillstånd utan att ha fått asyl.

Avvisning innebär att någon antingen stoppas direkt vid gränsen, eller beordras lämna Sverige efter asylutredning. Vederbörande har aldrig haft uppehållstillstånd i landet.

Utvisning innebär att någon som haft uppehållstillstånd i Sverige beordras att lämna landet. Svensk medborgare kan ej utvisas. Ej heller kan konventionsflyktingar utvisas.

 


* Det förekommer dock i vissa fall även dubbelt medborgarskap ­ t.ex. flyktingar som pga av de politiska förhållandena i hemlandet inte kan bli av med sitt tidigare medborgarskap har ändå beviljats svenskt medborgarskap.

** Cirka hälften av invandrarna i Sverige är naturaliserade svenskar, dvs de har fått svenskt medborgarskap.

*** Begreppet "krigsvägrare" ska noga hållas isär från begreppet "krigsflykting", som avser avser civilperson som flyr undan krig.