Anders Carlberg
i Stockholms-Tidningen den 11 mars 1994:
"Ändra hela flyktingpolitiken. Det finns inget så tabubelagt, som att ifrågasätta Sveriges 'generösa' flyktingpolitik. Att dessutom visa hur dåligt invandrarna under senare år kommit in i vårt samhälle betraktas gärna som ett uttryck för fördomar och rent av främlingsfientlighet. Vi försöker överträffa varandra när det gäller att bedyra vår öppenhet och tolerans.
För några dagar sedan damp det ned ett material i min brevlåda, som fullkomligt vände upp och ned på allt när det gäller traditionell svensk flyktingpolitik.
Författaren var en gammal kompis, som jag inte träffat på ett decennium. Jan Milld, fredsaktivist, miljökämpe, u-landsföreträdare och aktiv på vänsterkanten i 25 år.
Jans material borde vara ett av grundmaterialen för en verklig genomlysning av svensk flyktingpolitik. På runt 100 A4-sidor finns det mesta av historia, statistik, begreppsbestämningar och spännande ställningstaganden, som verkligen ifrågasätter om den hittillsvarande flyktingpolitiken varit och är särskilt solidarisk, kostnadseffektiv eller tolerant. Jan är en person med yviga åsikter, så det är svårt att hålla med om allt, men huvudinriktningen håller jag med om och det kräver en omläggning av hela flyktingpolitiken.
Här är några av materialets tyngsta argument:
1. Använder vi vår pengar rätt om vi vill hjälpa världens flyktingar? 'Jag har 240 kronor för varje flykting. Sverige har 142.000 för varje flykting, varav de allra flesta alls inte är politiska flyktingar. Detta är självklart ett systemfel' Torvald Stoltenberg, tidigare chef för UNHCR i SvD 1990.
2. Tar vi hand om de mest behövande? Till Sverige kostar det tusentals kronor att ta sig. Därför har de fattigaste flyktingarna inte en chans att ta sig hit. Från ett land som Angola, förött av krig kommer ingen. Därför att de har inte råd. Är de flesta flyktingar 'från tredje världen' som kommer till Sverige en välbeställd elit?
3. Om inte en borgerliga regeringen upphävt s-regeringens mer restriktiva hållning skulle vi inte tagit emot 50.000 kosovoalbaner, som kommer att kosta oss över en miljard kronor innan vi utvisar de flesta.
4. De flesta bosnier (40.000) bodde redan i skydd i närområdet innan de kom till Sverige. Varför satsade vi inte pengar där istället?
5. Bland Bosnierna finns massor av utbildade som aldrig har en chans till ett jobb i Sverige, som de är utbildade till. Innebär inte vår 'generösa' flyktingpolitik en utsugning av fattiga länder? Afrika har exempelvis förlorat en tredjedel av sina utbildade till Europa. 80.000 västerlänningar arbetar för utveckling i Afrika. Samtidigt som det finns 70.000 utbildade afrikaner i västvärlden. Bevittnar vi här motsatsen till solidaritet? Elitens bristande solidaritet med det egna folket.
6. Integreringen av invandrarna i Sverige kan idag kallas vid sitt rätta namn - en katastrof. Av 5,6 miljarder kronor som 1991 utbetalades i socialhjälp gick 44 procent till utländska hushåll. Enligt riksdagsrevisorernas rapport 1992 visade det sig att de som fått uppehållstillstånd 1987-90 levde, vid utgången av 1990, fortfarande 90 procent på socialhjälp. Detta trots att det under denna period rådde högkonjunktur.
Det är dags att vi tar integrationsprocessen på allvar. En nödvändig förändring av vår flyktingpolitik måste ta sin utgångpunkt i ett globalt perspektiv för solidaritet och rättvisa och mot ett inskränkt nationalistiskt perspektiv."