Robin-Hood-skatten

Det visar sig att entusiasmen för kommunal skatteutjämning, den s.k. Robin-Hood-skatten, är liten bland de kommuner som tvingas betala till andra kommuner. Även om dessa kommuner klassas som "rika" tycker de att de ändå har svårt att få pengarna att räcka till, för sina egna utgifter.

Följande sju kommuner får - enligt tidningen Stockholm CITY den 1/10 -03 - betala mest (summa kronor per invånare 2003):

 

Danderyd Täby Lidingö Solna Sollentuna Sundbyberg Nacka

15.698 10.545 10.147 5.407 5.330 4.874 4.826

Följande sju kommuner i Stockholmsregionen får mest:

 

Botkyrka Norrtälje Södertälje Nynäshamn Haninge Huddinge Upplands-Bro

6.020 5.256 3.544 2.588 1.084 810 546

Och det handlar inte bara om en inkomstutjämning mellan kommunerna inom Stockholms län, det handlar också om en utjämning på riksnivå. Ur ett debattinlägg av Anders Ekengren (fp) i tidningen City den 3/10 -03:

"Därtill ska man inte glömma att alla invånare i Stockholms län dessutom tvingas betala ytterligare knappt 2.000 kronor till andra landsting ute i landet."

"2003 genomförde Stockholms stad en skattehöjning på 50 öre som gick helt och hållet till landsorten. Rättvist?

Det är orimligt att kommunerna ska behöva höja skatten för att ha råd att skicka pengar till andra kommuner."

"Om två år får landstinget betala 6 miljarder i skatteutjämning.

Läget är så krisartat att man riskerar att behöva lägga ned ytterligare sjukhus. Samtidigt som skatten måste höjas ytterligare. Rättvist?"

"Redan i dagsläget går Stockholm kommuner på knäna och det nya systemet kommer att dra åt snaran ytterligare. Vilket kommer att leda till den absurda situationen att kommunerna tvingas beskatta invånarna ytterligare samtidigt som de tvingas genomföra besparingar. Konsekvensen? Höjd skatt och sänkt service till stockholmarna. Rättvist?"

I sak finns naturligtvis argument också till försvar för ett skatteutjämningssystem. Många flyttar till St0ckholm från glesbygden, efter att de fått sin skolgång där. Kanske flyttar det t.o.m. tillbaka när det blivit gamla. Sin yrkesaktiva och produktiva tid tillbringar det i storstadsregionen.

Det intressanta är dock att här finns plötsligt en självklar medvetenhet om att resurserna är begränsade. Satsas det mer i den ena änden blir det mindre över i den andra. Ingen talar här om att "Sverige är ett rikt land".

Bakgrunden är ju bistra ekonomiska realiteter, som det blir allt svårare att blunda för. DN hade den 27/3 -03 en helsidesartikel med rubriken "Landstinget elva miljarder back". Ingressen: "Under de senaste sex åren har landstinget i Stockholms län gått back med 11,4 miljarder kronor."

Ökningen framgår enligt följande (miljoner kronor):

 

Av DN-artikeln informera även att landstingsskatten ska höjas med 1.30 per intjänad hundralapp efter årsskiftet.

 

---

Mer om Robin-Hood-skatten:

Ur gratistidningen "Stockholm CITY" den 20/10 -03:

"ÖVRIGA SVERIGE KOSTAR OSS 16 MILJARDER KRONOR

LÄNET. Robin Hood-skatten: 5,2 miljarder kronor ut. Budgetresultat: 3,2 miljarder kronor minus. Effekt: Höjt SL-kort och nerlagda sjukhus. Landstingets ekonomiska dilemma har sällan varit så kännbart för stockholmarna.

Sammanlagt betalar Stockholms län 16 miljarder kronor till resen av landet genom kommunernas och landstingets bidrag till utjämningssystemet."

"Socialdemokraterna i regionen bedriver också lobbying bland partikollegor i resten av landet.

- Vi försöker övertyga dem om att vi förstår att et är svårt i en bygd där det bara är pensionärer kvar men att de måste förstå att vi också har våra besvär här."

Plötsligt har det blivit besvärligt litet överallt, i det land som är så "rikt", enligt vad vi otaliga gånger fått höra.

Vi betalar världens högsta skatter, men vad får vi för dem? Det är en fråga som alltfler svenskar nu ställer.

 

---