Ur debattinlägg i Smålandsposten 1/9 2003 av författaren Anders Johansson i Kalmar, ett svar på ett tidigare inlägg av Gunnar Nordmark, riksdagsman (fp).
"Sverige för en invandringspolitik som skiljer sig från alla andra länder i världen. Ett exempel: av alla uppehållstillstånd som av humanitära skäl beviljades i Europa svarade Sverige för 27 procent, trots att vår befolkning endast utgör 2,5 procent av Europas (UNHCR 2000).
När jag läste sociologi vid Umeå universitet i början av 1970-talet låg Sverige på tredje plats i den internationella välfärdsligan. I dag är endast ett fåtal länder i EU fattigare än vårt land."
"Så här fördelade sig den invandrade befolkningen för fyra år sedan (vi kan nu plussa på den siffran med ytterligare några hundra tusen):
482 000 barn och ungdomar (0-18 år)
625 000 förvärvsarbetande (19-64 år)
404 000 icke-förvärvsarbetande (19-64 år)
126 000 förtidspensionärer (16-64 år)
141 000 ålderspensionärer."
"Svenska politiker och massmediafolk har hårdnackat vägrat att befatta sig med invandringens verkliga kostnader det finns ingen synlig budget för dessa. Men hur vi än räknar: kostnaderna är enorma och går ut över alla andra sektorer av samhället. Jag hävdar att denna politik har genomförts ovanför huvudet på svenska folket.
Gunnar Nordmark är säkert, precis som min farfar, en hygglig karl. Men jag är för min del livrädd för alla idealister som överbjuder varandra i godhet. Det är nämligen alltid andra som i slutänden får sig räkningen tillsänd. Kanske kunde Nordmark fundera lite över Sveriges absoluta särställning som bland annat tar sig följande uttryck. Under femårsperioden 1990-1994 gav Sverige permanent uppehållstillstånd åt 111.000 asylsökande. Motsvarande siffra för Finland var 4.880 och för övriga nordiska länder sammantaget 23.900. Per 100.000 invånare gav vi under nämnda period 1.275 uppehållstillstånd. Siffran för det land som kom på andra plats Nederländerna var 332.
Sverige försörjer i dagsläget ungefär 450.000 arbetslösa invandrare. Därtill har vi ungefär 300.000 förtidspensionärer och ålderspensionärer bland invandrarna vilka också försörjs via skattsedeln.
Sammantaget kan inte ens
en folkpartistisk riksdagsman dribbla sig ur det faktum att Sverige har den
utan jämförelse mest generösa invandrarpolitiken i världen.
Den starkt invandrarrelaterade brottsligheten, som intygats på ministernivå
av Jan O Karlsson, är ett annat allvarligt problem. Tabubelagt naturligtvis,
liksom invandringens kostnader."
