Psykvårdsinvasion

"Flyktingar invaderar psykiatrin". Så löd rubriken till en artikel i Sundsvalls Tidning den 5/2 -03.

Tidningen skriver:

"- Vi är inställda på att hjälpa, men i de här fallen är vi oftast oförmögna. Man kan inte behandla politiska problem med sjukvård, säger Kimmy Lindholm, chefsöverläkare.

Förra onsdagen upptogs nästan var tredje akutvårdsplats av asylsökande. Under fjolåret var 25 procent av alla som lades in för depression eller kriser flyktingar.

De allra flesta som söker hjälp mår mycket dåligt, men Kimmy Lindholm är tveksam till vårdinsatsernas effekt.

- Vi kan hjälpa till med mediciner, men vi kan inte erbjuda uppehållstillstånd, säger hon."

Artikeln uppger också att "det går rykten om" att de asylsökandes juridiska ombud uppmanar dem att se till att de blir inlagda.

"- Jag har inga bevis för det, men vi nås av sådana påståenden. Egentligen är det logiskt, eftersom det ligger i ombudens intresse att ärendena lyckas. Men det kan även vara andra i deras omgivning som ger den typen av råd, eftersom de tror att det ökar chanserna för dem att få stanna, säger Kimmy Lindholm.

Hotade ta sitt liv

Av de 15 asylsökande som var inskrivna förra onsdagen hade tio hotat med att ta sitt eget eller sina barns liv. Hotelser som enligt Kimmy Lindholm har blivit allt vanligare.

- Det är inte ett psykiatriskt symptom att hota att döda sina barn. Människor som faktiskt tar sina barns liv är djupt deprimerade och utfäster inga hotelser i förväg. "

Detta sker i en situation av läkarbrist i Norrland.

ST-artikeln fortsätter:

"- Kvinnor gråter och säger att "mina barn skulle ha det bättre om jag var död". Det är naturligtvis inte sant. Alla vet att mammor är bättre levande än döda. Men vi vågar inte skriva ut dem. Inom sjukvården är vi livrädda för att bli anmälda och beskyllda för att vi inte har gjort det vi borde.

Köerna växer

Samtidigt som långa komplicerade sjukdomsbilder utreds, växer köerna till psykiatrin. Vuxna asylsökande har bara rätt till akut vård som inte kan vänta. Men för flyktingbarnen gäller samma rättigheter som för svenska barn. Ofta handlar det om hela familjer som behöver hjälp, familjer med många barn som är svåra att nå, inte minst på grund av språkförbistringar."

 

---

Ämnet tas upp också i Läkartidningen, i april 2003. Under rubriken "Asylsökande nekas psykiatrisk vård" skriver Cajsa Malmström, frilansjournalist:

"Omedelbart intagningsstopp för asylsökande inom slutenvård. Det har psykiatrin i Jönköpings landsting föreslagit.

- Jag har förståelse för att man reagerar när gränsen tycks passerad, säger psykiatern Hans-Peter Søndergaard. Samtidigt är det barbariskt, så här skulle man aldrig göra med någon annan patientgrupp.

Asylsökande upptar allt fler vårdplatser inom psykiatrin.

- Antalet vårddagar per asylsökande inom slutenvården har ökat dramatiskt, konstaterar Stig Wintzer, Landstingsförbundets utredare."

20-30 procent av de asylsökande har, enligt en granskning av Riksrevisionsverket, psykiska problem.

"- Migrationsverket har placerat cirka tusen asylsökande här, berättar Vagn Liest, chefsöverläkare vid Höglandssjukhuset i Eksjö. De har sökt vård i en sådan grad att de täppt till systemet och belagt 25-30 procent av platserna. Det är fullständigt igentäppt.

Gränsen nådd

Frustration över att inte kunna hjälpa, svårigheter att kommunicera genom tolk, hot och misshandel samt upprepade suicidförsök gör att ansvariga anser att de nått gränsen för vad som är rimligt för medicinsk risktagning och personalens arbetsmiljö."

LT-artikeln konstaterar att för många asylsökande är "humanitära skäl" enda chansen att få stanna i Sverige. Sådana skäl kan ju nås genom att må dåligt.

"Läkaren ställs inför en paradox -å ena sidan viljan att bota en patient som å andra sidan vill ha en så dålig psykisk status som möjligt dokumenterad."

 

---