Misstro och resursbrist

Ur nyhetsartikel i Göteborgs-Posten den 20/1 -00:

"Det finns inget förtroende för polisen, och andra myndigheter i Göteborgs nordöstra stadsdelar. Ungdomar som "alla" redan vet vilka de är, och som det förväntas gå illa för, bildar gäng, skapar sin egen rättvisa och en livsstil där hot är något självklart och naturligt. Det menade Helena Gustafsson, som är utredare i förortsfrågor, i en debattartikel i gårdagens GP."

"- ... Bland vissa ungdomar bildas ett sätt att leva, nån sorts lokal rutin där man tycker att polisen ändå inte bryr sig och uppfattas som fiende, säger Leif Hanson, närpolischef i Angered. Små resurser och stora områden att ansvara för gör att polisen, inte bara i nordost, tvingas prioritera hårt, och då är det i första hand utryckning och utredning som måste upprätthållas. Brottsförebyggande verksamhet, att finnas till hands och lära känna människorna i ett område finns det i dag inte möjlighet till."

Kulturkrockarna är i många fall svåra, menar Stig-Arne Gullbrantz, som arbetat med invandrarfrågor under tre år i nordöstra Göteborg:

"- Vi är vana vid att samhället upprätthåller ordningen, men i deras länder har de fått klara sådant själva. Det är inte heller så lätt för föräldrar att hålla kontrollen över sina ungdomar när de kommer till Sverige. Det finns familjer här som består av en man med tre, fyra fruar och sammanlagt ett 30-tal barn."

Det skulle behöva större resurser, fler poliser och mer brottsförbeyggande arbete:

"- Vi skulle behöva gå till dagis, förskolor och skolor för att bygga upp det förtroende som krävs för att samhället ska fungera. Tyvärr är det ingen idé att börja med dem som nu är femton, sexton år och uppåt. Varken föräldrarna eller skolan har något att säga till om när det gäller dem, det är bara kompisgänget som gäller. I många fall kan föräldrarna inte svenska och vet inte alls vad deras ungdomar gör."