Nolltaxerare

Ur Länstidningen i Södertälje den 20/3 -00:

"Att vara syrisk-ortodox biskop ger inga höga inkomster. Biskoparna Benyamin Atas och Abdullahad Shabo hade 1998 sammanlagt 158 konor i inkomst

- - -

Ärkebiskopen Abdullahad Shabo deklarerar, precis som i fjolårets lista, noll kronor i förvärvsinkomst av kapital. Benyamin Atas, S:t Aframs biskop, hade i fjolårets lista en förvärvsinkomst på 575 kr. I år taxerar han noll kronor i förvärvsinkomst, men han får däremot avkastning på sitt kapital, med 158 kronor."

Detta kommenteras i aprilnumret av den assyriska tidningen "Hujada" på följande sätt:

"Den förklaring som biskop Shabo gav i radioprogrammet Qolo den 23 mars 2000 är inte tillfredsställande. Istället för att rannsaka sig själv beskyller han Länstidningen för att den inte har kontaktat honom och frågat om orsaken till nolltaxeringen. Han säger också att den myndighet som har hand om dessa frågor, Skatteförvaltningen, har trots allt accepterat hans nolltaxering."

I ett öppet brev skriver så Gabriel Afram bland annat:

"...svenskarna tror under inga omständigheter att biskoparna är trovärdiga som inte har haft någon inkomst att leva av. För att undvika missförstånd krävdes en förklaring från biskoparnas eller kyrkorepresentanternas sida, men denna förklaring uteblev tyvärr.

Att betala skatt och göra rätt för sig anses heligt i Sverige. När självaste kungen i landet inte är befriad från skatteplikten, hur kan då biskopar räkna med ett sådant privilegium i medborgarnas ögon?

För att undersöka saken tog jag kontakt med ordförandena i de bägge centralstyrelserna inom syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige. Jag påtalade nödvändigheten i att de bör komma med en förklaring till biskoparnas nolltaxering... Samma sak gjorde Assyriska riksförbundets ordförande..."

"Trots att vi båda gjorde kyrkorepresentanterna uppmärksamma på detta har de hållit sig tysta i frågan och undvikit att lämna en förklaring till allmänheten. "

"Förseelser begångna av ledare, såväl religiösa som profana, skadar inte bara ledarnas person utan också de människor som dessa ledare representerar."

Dessa tankegångar knyter alltså väl an till Blågula Frågors resonemang.