Lågt skärgårdsintresse

Hur stort är intresset bland unga invandrare i Sverige att bli integrerade i det svenska samhället?

Hur mycket pengar satsas totalt på integration, och hur hög är måluppfyllelsen?

Hur mycket verklighetsförankring finns hos de politiker och byråkrater som sysslar med "integration"?

En antydan om hur det förhåller sig ger en artikel i Dagens Nyheter den 9/7 -01, under rubriken "TURKIET LOCKAR MER ÄN DALARÖ":

"Få invandrare åker ut i skärgården. För att råda bot på det ville Södra skärgårens intresseförening bjuda alla invandrare i Haninge på en gratis tur bland öarna. Men söndagens utflykt fick ställas in - bara två hade anmält sig."

Intresseföreningen hade för ändamålet fått 25.000 kronor i bidrag från "Haninge kommuns integrationsfond".

Sekreteraren i föreningen ger en förklaring till misslyckandet:

"- Synd, det är lite dålig tajming att ordna en utflykt i juli. Alla turkar har redan åkt till Turkiet och är borta två-tre månader."

 

 Pensionärsutflykter istället?

Mot bakgrund av ovanstående - varför inte nu låta erbjudandet om gratis båtutflykt gå vidare till pensionärer?

Bland svensk pensionärer är kassan ofta skral, och några möjligheter att tillbringa somrarna vid Medelhavet har de i allmänhet inte. Intresset för att komma ut i skärgården en sommardag skulle sannolikt vara stort bland våra pensionärer.

Har de inte gjort sig förtjänta av att få göra detta? Det var ju de som byggde upp vårt välstånd.