Ur Aftonbladet den 19/12 -04, kolumn av Johanne Hildebrandt:

"Tillbringade en eftermiddag på Historiska museet häromdagen och en sorgligare och mer irriterande upplevelse har jag inte haft på länge. För i min enfald så trodde jag att detta museum förvaltade, förklarade och visade upp Sveriges historia. Att det var dit man kunde gå för att lära sig om människorna som levt i detta land och se på de ting som använts för att forma vår nutid. Det var tydligen helt fel.

Allt som fanns var några konstiga prästkläder och trådrullar. Forntidsutställningen är borta sedan två år tillbaka. En sådär tjugotusen år har raderats bort utan förklaring eller alternativ. Detta trots att en av världens främsta bronsålderssamlingar ligger i källaren, skatter som tillhör dig och mig. Vårt kulturarv."

Resultatet är en konsekvens av den inställning som chefen för Historiska museet, Kristian Berg, har. Han föredrar installationer om samtiden.

"Kristian Berg har sparkat de arkeologer som var anställda, alltså gjort sig av med kunskapen. Det anses inte viktigt att visa något från forntiden eftersom man inte vet exakt hur folk levde då. Fast det är fel. Arkeologerna vet massor. Det hade inte krävts särskilt mycket kreativitet för att visa hur människor bodde, levde, luktade och klädde sig. Men inte. "

Hon avslutar:

"...låt Kristian Berg jobba med modern konst på något galleri, det verkar som om det är det han längtar efter. ... Vi vill alla veta varifrån vi kommer."

"Historiens återkomst är de senaste 15 årens stora framgångssaga i det läsande skrivande och tv-tittande Sverige. Det är bara en person som verkar ha missat hela grejen. Kanske beror det på att han själv inte är intresserad av hur det var förr. Han heter Kristian Berg och råkar vara chef för Historiska museet i Stockholm..."
 
Det finns en risk att Historiska museet blir utan historia. Östman ser tre tänkbara orsaker till detta:

" En är den ökade politiska styrning av den akademiska världen, som också blev tydlig på museiområdet under Marita Ulvskog: utan den hade en odisputerad tjänsteman från kulturdepartementet näppeligen blivit tillsatt som chef. En annan orsak är att det finns så kallade museologer, som mer betonar formen än innehållet i museiutställningar - ut med arkeologerna, in med estradörerna, alltså. Och en tredje är den gamla vanliga postmodernismen, i den vulgärform som säger att eftersom man aldrig kan ha säker kunskap om något, är en "sanning" lika god som en ´ann."
 
Berg ska, i SvD den 26/1 -03, ha fällt följande uttalande: "Jag tycker inte att det är intressant att försöka visa 'hur det var förr'. Vi kan ju ändå aldrig få veta hur det verkligen var."

Östman kommenterar:

"Någon forntid finns just nu inte att se på Historiska museet; en ny permanent utställning sägs vara under uppbyggnad. Förhoppningsvis kommer Berg sina kritikers farhågor på skam genom att låta den visa någonting om förr i världen."

Dagens Nyheter skriver på ledarplats den 20/12 -04:

"Kristian Berg, .. gillar varken pilspetsar eller rekonstruktioner, utan menar att museet måste framför allt 'förhålla sig till sin tid', som han uttryckte i Vetenskapsmagasinet i veckan."

Tanken att museets uppgift är att gestalta den säkra kunskap vi har om hur människor levde förr i världen anser han vara föråldrad.

Det tankefel som Berg gör är att tro att det bästa sättet som Historiska muséet kan 'ge perspektiv på samtiden' är genom att direkt flytta in denna samtid i sin utställningsverksameht."

"Det emaniciperande med historien är att den placerar oss på en annan plats, ett ställe där vi kan betrakta vår nutid genom andra ögon."