Det
var 1561 som Sverige först erövrade ett område i Baltikum.
Ordet "erövra" är i själva verket missvisande.
Inte för hotat av att komma under ryskt styre önskade borgerskapet
i Reval (nuvarande Taillin), Estlands huvudstad, hellre komma under
svenskt styre.
Under
1200-talet hade kuststräckan vid Finska viken kontrollerats av
danskarna, medan landområdet söder därom - Livland
- kontrollerades av Svärdsriddarordern och blev befolkat av tyskar.
På 1300-talet gjorde esterna uppror mot danskarna. Även
Estland kom sedan under Tyska Orden. Ön Ösel blev på
1500-talet danskt område.
Den
tyska ordensstatens sönderfall följdes av förödande
krig hungersnöd och epidemier Det var en svårt tid för
Estlands befolkning.
Den
svenska expansionen skedde i flera steg:
Första
steget togs alltså 1561, dvs på Erik XIV:s tid.
Det gällde kuststräckan vid Finska viken. Två år
senare innefattades även ön Dagö.
Med
freden i Teusina 1595 utvidgades området i både öster
och väster. Därmed blev även staden Narva svenskt område.
Efter
freden i Stolbova 1617 hade även Ingermanland blivit svenskt,
och det fanns en sammanhängande landförbindelse med det
övriga svenska riket.
Genom
krigsinsatser under Gustav II Adolf erövrades sedan
Livland, med städerna Riga och Dorpat. Det skedde 1621 och fastställdes
med stilleståndet i Altmarkt 1629.
(Dessförinnan,
1605, hade Sverige under Karl IX gjort misslyckade försök
att erövra Riga. I samband därmed led den svenska armén
ett av sina svåraste nederlag någonsin, vid Kirkholm).
Till
sist, med freden i Brömsebro 1645, blev även Ösel svenskt.
Den
svenska perioden varade fram till början av 1700-talet, då
hela området avträddes till Ryssland. Freden i Nystad 1721
bekräftade bara detta, i realiteten hade ryssarnas kontroll över
området erkänts redan i freden vid Prut 1711.
Det
handlar ändå om cirka ett sekel av svenskt styre. För
Reval varade svenskperioden 1561 och framåt, för Riga började
den 40 år senare.

Riga
var en av Östsjöns största städer, vid floden
Dyna. En viktig handelsstad, som kunde ge stora tullinkomster.
I
Dorpat i Livland (nuvarande Estland) grundades
redan 1632 ett svenskt universitet, på initiativ av Johan Skytte.
Livland
hade styrts som en feodalstat, med stora gods där bönderna
var livegna. Drottning Kristina gav Ösel som förläning
till sin gunstling Magnus Gabriel de la Gardie. Efter hennes
abdikation fick Ösel ingå som ett av hennes "underhållsländer".
Med
Karl XI och reduktionen drogs en hel del gods in till kronan
och Beslut fattades även om livegenskapen avskaffades, men detta
hann inte genomföras innan området förlorades till
Ryssland.
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"Till
en början fördes en inkorporeringspolitik även i Baltikum,
men från 1630-talet övergavs denna strategi. Områdena
på andra sidan Östersjön blev istället provinser
med en särskild provinsförvaltning under en generalguvernör.
Befolkningen i Baltikum var inte representerad i den svenska riksdagen
och de lagar och privilegier som tidigare varit gällande behölls
i stort sett oförändrade. Detta bidrog också till
att kronans intäkter, i form av skatter och liknande, från
dessa områden blev begränsade."
Östra
delen av Estland, Dagö och utmed fastlandskusten
mittemot, fick en hög andel svenskspråkig befolkning. (1781
blev en stor del deporterade till Ukraina, där de grundade Gammelsvenskby.)
Jan
Milld, den 2.6.2007