Gröna boken

Del 3

---

DEN SOCIALA GRUNDVALEN FÖR DEN TREDJE UNIVERSELLA TEORIN

Drivkraften i mänsklighetens historia är den sociala faktorn, det vill säga den nationella faktorn. Det sociala bandet som sammanbinder mänskliga grupper från familjen via stammen till nationen är grunden till historiens rörelse.

Historiens hjältar är individer som har offrat sig för vissa ändamål. Det finns ingen annan definition till dessa ändamål. Men vilka ändamål? De har offrat sig för andra, men vilka andra? Det är för dem som de har ett förhållande till. Förhållandet mellan en individ och en grupp är ett socialt förhållande, det vill säga ett nationellt band. Nationer är grundade på nationalismen. Således är dessa mål nationella, och ett nationellt band är ett socialt band. Det sociala bandet härleder sig från samhället, det vill säga bandet mellan samhällsmedlemmarna; liksom nationalismen härleder sig från nationen, det vill säga bandet mellan nationens medlemmar. Således är det sociala bandet ett nationellt band och vice versa. Gruppen är en nation och nationen är en grupp även om de skiljer sig i antal. Vi lämnar då åt sidan den vidare definitionen av en grupp varmed menas den provisoriska gruppen utan hänsyn tagen till de nationella relationerna mellan dess medlemmar; vad som här menas med gruppen är den grupp som är permanent på grund av sina egna nationella relationer.

De historiska rörelserna är massrörelser, det vill säga grupprörelser som verkar för sina egna intressen, för sitt oberoende av andra grupper. Varje grupp har sin egen sociala struktur vilken binder den samman. Grupprörelser är alltid rörelser för oberoende för att underkuvade och förtryckta grupper skall kunna uppnå självförverkligande. Vad beträffar kampen om makten, förekommer den inom gruppen ända ned till familjens nivå, vilket har förklarats i den första delen av Den Gröna boken Den Politiska Grundvalen för Den Tredje Universella Teorin. En grupprörelse är en nationsrörelse som verkar i sitt eget intresse. Genom sin nationella struktur har varje grupp gemensamma sociala behov som måste tillfredsställas kollektivt. Dessa behov är på intet sätt individualistiska; de är kollektiva behov, rättigheter, krav eller mål av en nation som hålls samman av en gemensam nationalism. Detta är orsaken till att man kallar dessa rörelser nationalistiska. De nutida nationella befrielserörelserna är i själva verket sociala rörelser. De kommer inte att upphöra förrän varje grupp befrias från varje annan grupps dominans, det vill säga världen genomgår för närvarande en av sina återkommande historiska cykler, nämligen, den nationella kampen som kommer att leda till nationalismens seger.

Detta är den historiska realiteten i människans värld, och det är en social realitet. Det betyder att den nationella kampen - den sociala kampen - är grundvalen för historiens rörelse, på grund av att den är starkare än alla andra faktorer, eftersom den är ursprunget, grundvalen, den ligger i mänsklighetens natur, nationens natur, den ligger i själva livets natur. Djuren, bortsett från människan, lever i grupper, och gruppen är grundvalen för alla överlevande grupper inom djurriket. Sålunda är nationalismen grundvalen för nationernas överlevnad.

Nationer vilkas nationalism raseras drabbas av undergång. Minoriteterna är ett av världens politiska problem. Detta har sociala orsaker. De utgör nationer vilkas nationalism har raserats och skingrats. Därför är den sociala faktorn en livsviktig faktor, en faktor som gäller själva överlevnaden. Den är nationens naturliga drivkraft för överlevnad.

Nationalismen i människans och djurens värld är som tyngdkraften i mineralriket och i fråga om himlakropparna. Om solmassan krossades så att den förlorade sin tyngdkraft skulle gaserna skingras och dess enhet gå förlorad. Således är enheten grundvalen för dess överlevnad. Enhetsfaktorn hos vilken grupp som helst är en social faktor hos människorna, det vill säga nationalismen. Av detta skäl kämpar varje grupp för sin nationella enhet eftersom dess överlevnad är beroende av den.

Den nationella faktorn, vilken är det sociala bandet arbetar automatiskt på att driva nationen i riktning mot att överleva, på samma sätt som ett föremåls tyngdkraft arbetar för att hålla kvar massan runt kärnan. Utspridningen av atomerna i atombomben är resultatet av explosionen i atomkärnan som är tyngdkraftens centrum för atomerna omkring den. När enhetsfaktorn i dessa komponenter går sönder delas de upp i sina delar, tyngdkraften förloras och varje atom sprids ut. Detta är sakernas ordning. Det är en grundläggande naturlag. Att avvisa eller ignorera den verkar skadligt på livet. Således skadas människans liv när hon börjar ignorera nationalismen, den sociala faktorn, gruppens tyngdkraft, hemligheten bakom dess överlevnad. Det finns ingen konkurrent till den sociala faktorn som påverkar gruppenheten med undantag av religionsfaktorn som kan splittra den nationella gruppen eller förena grupper av olika nationalitet. Emellertid kommer den sociala faktorn att vinna överhanden till slut. Detta har hänt under alla epoker. Ursprungligen hade varje nation en religion. Dessa begrepp sammanföll. Men faktum är att det genom tiderna har uppstått skillnader som blivit en viktig orsak till konflikter och instabilitet i folkens liv.

Den sunda regeln är att varje nation har en religion. Motsatsen är onormal. En sådan motsats skapar en ohållbar situation som blir en verklig orsak till konflikter inom den nationella gruppen.

Det finns ingen annan lösning än att sluta upp bakom naturregeln; att varje nation har en religion. När den sociala faktorn står i samklang med religionsfaktorn kan man komma till ett samförstånd och grupplivet blir stabilt, starkt och utvecklas normalt.

Äktenskapet är ett förbund som utövar negativa och positiva effekter på den sociala faktorn, fastän både mannen och kvinnan är fria att acceptera den som de vill ha och förkasta den som de inte vill ha för giftermål enligt frihetens naturregel. Äktenskapet inom en grupp förstärker enigheten genom sin blotta natur och är en orsak till kollektiv utveckling i enlighet med den sociala faktorn.

FAMILJEN

Familjen är viktigare för individen än staten. Människosläktet erkänner individen som människa, och en normal individ erkänner familjen, som är hans vagga, hans ursprung och hans naturliga sociala skydd, «paraply». I själva verket utgörs människosläktet av individer och familjer, inte av staten. Människosläktet erkänner ej benämningen staten. Staten är ett konstlat politiskt och ekonomiskt system, ibland militärt, med vilket människosläktet inte har några relationer och ingenting att göra. Familjen är exakt lik en planta som är sammansatt av grenar, blad och blommor. Anpassningen av den naturliga miljön till bondgårdar, trädgårdar och liknande är en konstlad procedur som inte har något samband med plantans natur. Att politiska, ekonomiska och militära faktorer har format grupper av familjer till en stat har ingenting med mänskligheten att göra. Likaså är varje ställningstagande, villkor eller åtgärd som leder till att skingra familjen eller medverka till att den går förlorad omänskligt, onaturligt och tyranniskt... Det liknar exakt den handling som går ut på att förstöra en växt genom att man bryter av dess grenar, blommor och blad.

Samhällena i vilka familjens existens och enighet hotas på grund av vissa omständigheter kan liknas vid åkrar vilkas växter härjas av storm, brand och torka. Den blomstrande trädgården eller åkern är den där plantorna växer, blommar, fröar sig och rotar sig. Detsamma gäller för det mänskliga samhället.

Det blomstrande samhället är det i vilket individen utvecklas naturligt inom familjen och familjen trivs. Individen är sammanlänkad med människosläktet likt bladet med grenen och grenen med trädet. De har inget värde eller liv om de är skilda åt. Detsamma är fallet med individen om han är skild från familjen, det vill säga individen utan en familj har inget värde eller socialt liv. Om det mänskliga samhället uppnår det stadium där människan existerar utan familj, blir det ett vagabondsamhälle utan rötter likt konstgjorda växter.

STAMMEN

Stammen är en familj vilken har vuxit som resultat av fortplantning. Stammen är således en stor familj. På samma sätt är nationen en stam som har vuxit genom fortplantning. Nationen är således en stor stam, och världen är en nation som har grenat ut sig till olika nationer. Världen är alltså en stor nation. Bandet som binder samman familjen är detsamma som förenar samman stammen, nationen och världen. Emellertid försvagas det med ökningen av individernas antal. Begreppet människa är nationalism, och begreppet nationalism är stammen och begreppet stam är familjebandet. Men graden av värme och hjärtlighet avtar allt eftersom sambandet rör sig från lägre till högre nivåer. Detta är ett socialt faktum som endast förnekas av dem som är okunniga om det.

Således är det sociala bandet, samhörighetskänslan, enheten, förtroligheten och kärleken starkare på familjens nivå än på stammens, starkare på stammens nivå än på nationens, starkare på nationens nivå än på världens.

Fördelarna, förmånerna, värdena och idealen som grundar sig på sociala band föreligger om dessa band av naturen är avgjort starka, det vill säga att de är starkare på familjens nivå än på stammens, starkare på stammens nivå än på nationens, och starkare på nationens nivå än på världens. Så fördelarna, förmånerna och idealen som stärker dessa sociala band går förlorade när familjen, stammen, nationen och människosläktet försvinner. Därför är det mycket betydelsefullt för det mänskliga samhället att bibehålla sammanhållningen i familjen, stammen, nationen och världen för att dra nytta av fördelarna, förmånerna, värdena och idealen som ger solidaritet, sammanhållning, enhet, förtrolighet och kärlek till familjen, stammen, nationen och mänskligheten.

Ur social synvinkel är familjesamhället bättre än stamsamhället, stamsamhället bättre än det nationella samhället, och det nationella samhället bättre än världssamfundet, vad beträffar samhörighet, tillgivenhet, solidaritet och förmåner.

STAMMENS VÄRDE

Eftersom stammen är en stor familj, försörjer den sina medlemmar med samma materiella och sociala förmåner som familjen gentemot sina medlemmar. Stammen är en sekundär familj. Vad som behöver betonas är att individen kanske ibland vågar skämma ut sig på ett sätt som han inte skulle ha vågat göra inför sin familj, men eftersom familjen är mindre i storlek kan han undslippa dess övervakning till skillnad från stammen vars övervakning gör sig kännbar hos alla dess medlemmar. Med hänsyn till detta har stammen utformat ett beteendemönster för sina medlemmar som utgör en bättre och mänskligare social uppfostran än någon skoluppfostran. Stammen är en samhällsskola vars medlemmar från barndomen uppfostras till att helt anamma höga ideal vilka automatiskt förvandlas till ett beteendemönster för hela livet; i motsats till den formellt utlärda skolutbildningen som gradvis glöms bort när individen blivit vuxen på grund av att den regleras av prov och individen är medveten om att den tvingats på honom.

Stammen är det naturliga sociala skyddet, paraplyet, under vilket medlemmen känner sig trygg. I kraft av stammens sociala traditioner förser den sina medlemmar med en kollektiv betalning av lösensummor, kollektiv hämnd och kollektivt försvar, det vill säga socialt skydd.

Blodsgemenskap är den ursprungliga faktorn i skapandet av stammen, men det är inte den enda, eftersom frivillig anslutning också bidrar till denna skapelse. Med tidens gång försvinner skillnaderna mellan blodsfaktorn och anslutningsfaktorn. Kvar blir stammen som den sociala och materiella enheten, men det är en enhet baserad på gemensamt blod och ursprung mer än på någon annan faktor.

NATIONEN

Nationen är individens nationella och politiska skydd, "paraply", och det är större än det sociala skydd som stammen erbjuder sina medlemmar. Stamväsendet skadar nationalismen, eftersom stammens lojalitet försvagar den nationella lojaliteten och blomstrar på dess bekostnad på samma sätt som familjelojaliteten blomstrar på bekostnad av stamlojaliteten och försvagar den. Den nationalistiska fanatismen är nödvändig för nationen men är på samma gång ett hot mot mänskligheten.

Nationen i världssamfundet påminner om familjen i stammen. Ju fler familjekonflikter och ju mer fanatism som uppstår inom en stam, desto mer blir det till ett hot mot stammen. På samma sätt är det om familjemedlemmar råkar i gräl och var och en av dem endast tillvaratar sina egna intressen, då blir detta till ett hot mot familjen. Likaså om stammar i en nation råkar i gräl och bara söker tillvarata sina egna intressen, blir det till ett hot mot denna nation. Den nationalistiska fanatismen, användandet av den nationella styrkan mot svaga nationer, eller ökandet av den nationella rikedomen genom skövling av en annan nation är av ondo och skadligt för mänskligheten. Men den starka individen som respekterar sig själv och är medveten om sitt eget ansvar, är viktig och nyttig för familjen; precis som den starka och respektabla familjen vilken är medveten om sin betydelse också är materiellt och socialt nyttig för stammen; liksom den progressiva, produktiva och civiliserade nationen är nyttig för hela världen. Den nationella politiska strukturen skadas om den går ner till en lägre social nivå, nämligen familjens och stammens nivå för att försöka handla på deras sätt och anta deras åsikter.

Nationen är en stor familj som har passerat över stammens stadium och över uppdelningar av stammarna som grenat ut sig från ett enda ursprung. Den omfattar dessutom dessa medlemmar som förenat sina öden med stammens sedan dess uppkomst. Familjen likaså växer till en nation endast efter att ha passerat över stammens och dess förgreningars stadium inklusive anslutningens, som uppstått som ett resultat av en varierande folkblandning. Detta har oundvikligen åstadkommits i samhället efter en lång tidsperiod. Med tidens gång har nya nationer skapats och gamla nationer fallit sönder. Men ett gemensamt ursprung och delade öden genom anslutning är två historiska grundvalar för varje nation, även om det gemensamma ursprunget är det viktigaste och tillhörigheten kommer i andra hand. Nationen definieras ej endast av ursprunget även om detta är dess grund och dess begynnelse. Nationen formas dessutom av folkkoncentrationer under historiens lopp vilket gör att en grupp människor lever i ett visst landområde, formar sin gemensamma historia och samma kulturella arv och möter samma öden. Därför, utmärks nationen oavsett det gemensamma blodet av känslan av tillhörighet och ett gemensamt öde.

Men varför har världskartan fått bevittna att stora nationer har försvunnit och efterföljts av andra nationer och vice versa? Är anledningen endast politisk utan något samband med den sociala grundvalen för den Tredje Universella Teorin? Eller är den social och angår denna del av Den Gröna Boken? Låt oss se: Familjen är utan tvivel en social och inte en politisk formation. Detsamma gäller stammen eftersom den är en familj som har fortplantats, förökat sig och blivit många familjer. Nationen är stammen som har vuxit och genom förgreningar mångdubblats och förvandlats till klaner, sedan till stammar.

Nationen är också en social formation vars sammanhållande band är nationalismen. Likaså är stammen en social formation vars band är stamkänslan. Familjen är en social formation vars band är familjekänslan. Världens nationer är sociala formationer vilkas sammanhållande band är mänskligheten. Detta är självklarheter. Dessutom har vi staternas politiska strukturer som formar den politiska världskartan. Men varför ändrar sig världskartan från tid till annan? Orsaken är att den politiska strukturen inte alltid är förenlig med den sociala strukturen. När den är förenlig med en nation bibehålls den och förändrar sig inte. Om förändringen sker genom yttre kolonisation eller inre sammanbrott, återkommer den under en nationell kamps, en nationell väckelses eller den nationella enhetens symbol. När den politiska formationen omfattar mer än en nation kommer dess yta att minska genom att varje nation uppnår självständighet under nationalismens symbol. Således har imperiernas kartor - som världen har bevittnat - förändrats på grund av att de innefattade ett antal olika nationer. När varje nation fanatiskt klamrar sig fast vid sin nationalism och söker självständighet, rasar det politiska imperiet samman och dess komponenter återvänder till sitt sociala ursprung. Beviset är uppenbart i världshistorien om vi granskar alla epoker.

Men av vilken anledning var dessa imperier sammansatta av olika nationer? Svaret är att staten inte bara är en social formation som familjen, stammen och nationen, utan snarare en politisk enhet skapad av olika faktorer, främst nationalismen. Nationalstaten är den enda politiska formen som är förenlig med den naturliga samhällsstrukturen. Dess existens håller om den inte utsätts för förtryck av en annan starkare nationalism, eller om dess politiska struktur som stat har lösts upp i sina sociala beståndsdelar i form av stammar, klaner och familjer. Den politiska strukturen skadas om den utsätts för familjens, stammens eller klanens sociala påverkan och anammar deras åsikter.

Andra faktorer, som religion, ekonomi och militärväsende, medverkar också till att forma en nationalstat som skiljer sig från den enkla staten.

En gemensam religion, ekonomiska krav eller militära erövringar kan dana en stat av olika nationaliteter. Således bevittnar världen i ett skede en stat eller ett imperium som den ser försvinna i ett annat skede. När nationalismens anda växer sig starkare än den religiösa andan och konflikter blossar upp mellan olika nationaliteter, som till exempel religionen tidigare har förenat, blir varje nation självständig för att återta sin sociala struktur, och imperiet försvinner. Religionens roll återkommer när dess anda blir starkare än nationalismen, och de olika nationaliteterna förenas under religionens fana, tills nationalismens roll återkommer ännu en gång och så vidare. Alla stater som utgörs av många nationaliteter av olika orsaker, antingen religiösa, ekonomiska, militära eller ideologiska, kommer att störtas av nationalistiska konflikter tills varje nation blir självständig, det vill säga tills den sociala faktorn segrar över den politiska.

Därför, trots politiska faktorer som kräver grundandet av staten, är grunden för individernas liv familjen, stammen, sedan nationen och utsträcker sig därefter till hela mänskligheten. Den väsentliga faktorn är den sociala faktorn. Det är den permanenta faktorn, det vill säga nationalismen. Betoningen måste läggas på de sociala realiteterna och vårdandet av familjen för att skapa den fulländade väluppfostrade människan. Omsorgen skall omfatta stammen som är ett socialt skydd, «paraply», och en skola som utbildar människan socialt när familjen gjort sitt. Därefter kommer nationen. Individen får ej lära sig värdet av de sociala värderingarna annat än genom familjen och stammen som utgör naturliga sociala strukturer som ej är uppbyggda av någon särskild individ. Att ta hand om familjen är till för individen, precis som omhändertagandet om stammen är ett intresse för familjen, individen och nationen, det vill säga nationalismen. Den sociala faktorn, nämligen den nationella faktorn, är den verkliga drivkraften i historien.

Att ignorera det nationalistiska samhörighetsbandet mellan människogrupper och grunda ett politiskt system som står i motsättning till de sociala förhållandena innebär att grunda en tillfällig konstruktion som raseras av dessa gruppers sociala rörelse, det vill säga varje nations nationalistiska rörelse.

Alla dessa realiteter är medfödda i människans liv, och inte förnuftsmässiga gissningar. Varje individ i världen borde vara medveten om dessa realiteter och arbeta i enlighet med dem så att hans ansträngningar blir mödan värd. Det är nödvändigt att undvika avvikelser, oordning och skador i människogruppernas liv som resultat av brist på förståelse och att respektera dessa grundvalar för det mänskliga livet.

KVINNAN

Det är ett faktum att både man och kvinna är människor. Det är ett självklart faktum att kvinnan och mannen är jämlika mänskliga varelser. Att behandla mannen och kvinnan olika är ett uppenbart förtryck utan berättigande. Kvinnan äter och dricker liksom mannen äter och dricker. Kvinnan älskar och hatar liksom mannen älskar och hatar. Kvinnan liksom mannen, tänker, lär sig och förstår. Kvinnan liksom mannen, behöver husrum, kläder och fortskaffningsmedel. Kvinnan liksom mannen känner hunger och törst. Kvinnan lever och dör liksom mannen lever och dör.

Men varför man och kvinna? Det mänskliga samhället är sammansatt inte enbart av män och inte enbart av kvinnor. Samhället består enligt naturen av både män och kvinnor. Varför har inte bara män skapats, och varför har inte bara kvinnor skapats? Vidare, vad är skillnaden mellan män och kvinnor? Varför var det nödvändigt att skapa man och kvinna? Det måste finnas en naturlig nödvändighet för mannens och kvinnans existens snarare än endast man eller endast kvinna. De är inte exakt lika varandra, och faktum är att det finns naturliga skillnader mellan man och kvinna. Detta bevisas av existensen av man och kvinna i skapelsen. Det betyder naturligtvis att det finns en roll för var och en av dem enligt skillnaderna. Således måste förhållandena vara olika för var och en av dem när de skall leva och spela sina naturliga olika roller. För att kunna förstå denna roll måste vi även förstå skillnaderna i mannens och kvinnans natur; nämligen, de naturliga skillnaderna mellan dem.

Kvinnan är en feminin varelse och mannen är en maskulin varelse. Enligt gynekologen försvagas kvinnan varje månad på grund av menstruation, till skillnad från mannen som icke får någon månatlig blödning och ej på så sätt försvagas. Det vill säga kvinnan är som feminin varelse utsatt för en månatlig naturlig blödning. Om en kvinna inte får sin menstruation är hon gravid, och då hon är gravid blir hon försvagad i omkring ett år. Således nedsätts hennes naturliga funktioner tills dess att hon har fött sitt barn, även sedan hon fött barnet eller har fått missfall eller blir lidande av barnsängsfeber — en sjukdom som är en följd av en förlossning eller missfall. Eftersom mannen ej kan bli gravid, blir han inte utsatt för dessa påfrestningar som kvinnan utsätts för på grund av att hon är en feminin varelse. Kvinnan ger också bröstmjölk åt sitt barn under en lång period på ungefär två år. Den naturliga bröstuppfödningen betyder att kvinnan blir oskiljaktig från sitt barn vilket minskar hennes övriga aktivitet. Hon är ansvarig för en annan människa och hjälper barnet i alla dess biologiska funktioner. Utan hennes hjälp dör barnet. Mannen är varken fruktbar eller kan föda upp barnet.

Dessa naturliga egenskaper skapar medfödda skillnader som omöjliggör likhet mellan mannen och kvinnan. Detta är i själva verket realiteten bakom nödvändigheten i att det finns en maskulin och en feminin varelse, det vill säga man och kvinna, och att var och en är tilldelad skilda roller och funktioner i livet. Detta betyder att mannen ej kan ersätta kvinnan i utförandet av dessa naturliga funktioner. Ett faktum att ta hänsyn till är att dessa biologiska funktioner är en börda och orsakar kvinnan mycket möda och smärta. Men utan dessa funktioner som kvinnan uppfyller dör mänskligheten ut. Det vill säga denna naturliga funktion är varken frivillig eller obligatorisk; den är livsnödvändig. Varje alternativ betyder att det mänskliga livet fullständigt avstannar.

Det finns ett avsiktligt ingripande mot havandeskap som står som alternativ till det mänskliga livet. Det finns också ett partiellt ingripande mot havandeskap; ävenså ett ingripande mot amning. Allt detta är länkar i en serie handlingar som står i motsättning till det naturliga livet och kulminerar i mord; det vill säga att kvinnan dödar sig själv i sin egenskap av kvinna för att ej bli fruktsam, havande och inte behöva amma. Dessa är några av de avsiktliga ingripandena i livets natur som innefattar havandeskap, amning, moderskap och äktenskap i olika stadier.

Att avstå från den naturliga moderskapsrollen, det vill säga att ersätta moderns omsorg med barndaghemmets är början till ett avståndstagande från det mänskliga samhället och dess förvandling till ett biologiskt samhälle och ett konstlat liv. Att skilja barnen från deras mödrar och tränga ihop dem i barndaghem är en procedur som exakt liknar den som drabbar hönskycklingar, eftersom barndaghem utgör vad som liknar hönsfarmar där kycklingar samlas sedan de kläckts. Endast det naturliga moderskapet passar människan och överensstämmer med hennes värdighet det vill säga; att barnet fostras av sin moder, att det växer upp i en familj där det finns moderskap, faderskap och broderskap, och inte som i en hönsuppfödningsfarm. Till och med höns och resten av djurvärlden behöver mödrar som en naturlig fas i sina liv. Att föda upp dem på en farm som liknar barndaghem står i motsättning till deras naturliga utveckling. Även deras kött blir mera ett konstgjort kött än ett naturligt. Köttet från de mekaniserade hönsfarmarna smakar inte gott och är kanske inte närande, eftersom kycklingarna inte vuxit upp på naturligt sätt, det vill säga de är inte uppväxta i skyddet av det naturliga moderskapet. De naturligt uppfödda fåglarna smakar bättre och är mera närande på grund av att de är uppväxta och matade på naturligt sätt. Vad beträffar barn som varken har familj eller skydd, är samhället deras beskyddare. Endast för dem upprättar samhället barndaghem och liknande. Det är bättre för dessa barn att samhället tar hand om dem hellre än individer som inte är deras föräldrar.

Om man gör en rundfråga för att lära känna barnets naturliga benägenhet med tanke på hans mor och barndaghemmet skulle barnet välja sin mor och inte barndaghemmet. Eftersom modern är det naturliga valet, är hon den naturliga och rätta personen att sköta barnet. Att sända ett barn till ett barndaghem istället för att behålla det hos modern är tvång och förtryck som strider mot dess naturliga benägenhet.

Det naturliga för alla levande varelser är att utvecklas normalt och i frihet. Att ersätta modern med ett barndaghem är en tvångshandling riktad mot den fria sunda utvecklingen. Barnen som sänds till ett barndaghem är ditsända med tvång eller genom utnyttjande av oförstånd. Man sänder barn till barndaghem av materiella och inte sociala anledningar. Om tvång och oförstånd inte förelåg skulle barnen förkasta barndaghemmet och hålla fast vid sina mödrar. Det enda försvaret för ett sådant onaturligt och omänskligt handlingssätt är att kvinnan står i ett olämpligt förhållande till sin natur, det vill säga hon är tvingad att uppfylla plikter som är asociala och står i strid mot moderskapet.

Kvinnan vars natur har tilldelat henne en naturlig roll som är olik mannens, måste vara i en ändamålsenlig position för att utföra sin naturliga roll.

Moderskapet är en kvinnlig och ej manlig funktion. Därför är det onaturligt att skilja barn från deras mödrar. Att försöka ta barn ifrån deras mödrar är ett tvång, ett förtryck och en diktatur. Modern som överger sitt moderskap motsätter sig sin naturliga roll i livet. Hon måste inneha rättigheter och villkor som är ändamålsenliga utan tvång och förtryck, alltså att kunna fylla sin roll under naturliga förhållanden. Någonting annat är självmotsägelse. Om kvinnan är tvingad att överge sin naturliga roll vad beträffar havandeskapet och moderskapet, faller hon offer för tvång och diktatur. En kvinna som behöver arbete som gör henne oförmögen att uppfylla sin naturliga funktion, är ej fri och är tvingad att göra så på grund av behov. Ty i fall av behov döljs friheten.

Bland de lämpliga och väsentliga villkor som gör det möjligt för kvinnan att fylla sin naturliga roll, som är olik mannens, är dessa speciella tillstånd hon genomgår som graviditet, det vill säga bärandet på en blivande mänsklig varelse i sitt sköte vilket gör henne kroppsligt sårbar. Det är oriktigt att sätta en sådan kvinna, som befinner sig på något av moderskapets stadier, i kroppsligt arbete och oförenligt med hennes tillstånd. Sådant arbete är en bestraffning av kvinnan och ett svek från hennes sida mot moderskapet och mänskligheten. Det är också ett pris som hon måste betala för att träda in i mannens värld som av naturen ej tillhör hennes kön.

Den övertygelsen, inklusive kvinnans egen, att kvinnan frivilligt utför kroppsarbete är i själva verket ej sann, eftersom hon utför detta arbete därför att det hårda materialistiska samhället har ställt henne i en tvångssituation utan att hon varit direkt medveten därom. Hon har inget annat alternativ än att underkasta sig samhällsvillkoren samtidigt som hon tror att hon arbetar av fri vilja. Regeln att det inte finns någon skillnad mellan man och kvinna i något avseende berövar kvinnan hennes frihet.

Uttryckssättet «i något avseende» är ett orimligt bedrägeri mot kvinnan. Denna idé undergräver de lämpliga och väsentliga förhållanden som utgör en förmån som kvinnan skulle åtnjuta till skillnad från mannen, och i överensstämmelse med kvinnans natur som är en naturlig roll som livet är baserat på.

Att kräva likställdhet mellan man och kvinna när det gäller bärandet av tunga bördor under hennes graviditet är oberättigat och grymt. Kraven på likställdhet mellan dem under fastetiden och på umbäranden under amningen är också orättvisa och grymma. Kraven på jämställdhet mellan dem i ett smutsigt arbete som skadar hennes utseende är också nedsättande för det kvinnliga könet och orättvisa och grymma. Utbildning som leder till ett olämpligt arbete som strider mot hennes natur är också en orättvisa och grymhet.

Det finns ingen skillnad mellan man och kvinna i allt vad det mänskliga beträffar. Ingen av dem ska behöva gifta sig med den andra emot hans eller hennes vilja eller skilja sig från honom eller henne utan rättvis rättegång, eller efter överenskommelse mellan parterna utan rättegång. Varken kvinnan eller mannen kan gifta sig igen utan föregående samtycke om skilsmässa. Kvinnan är ägare till bostaden eftersom bostaden är den lämpliga och nödvändiga tillflyktsorten för en kvinna som blir gravid eller sjuk och för omhändertagandet av hennes barn. Kvinnan har hand om det moderliga skyddet och äger bostaden. Det är också fallet i djurens värld som skiljer sig från människans på många sätt men där moderskapet är en plikt i enlighet med naturen. Det är ett brott att beröva de unga deras moder eller beröva kvinnan hennes skydd.

Kvinnan är av honkön. Att vara av honkön betyder att hon har en biologisk natur olik mannens. Den kvinnliga biologiska naturen, som är olik mannens, har givit kvinnan annorlunda egenskaper än den manliga varelsen i form och i väsen. Kvinnans kroppsbyggnad är olik mannens på grund av att hon är av honkön precis som honkönet bland växter och djur är olikt hankönet i form och i väsen. Detta är en naturlig och odiskutabel verklighet. I djurens och växternas värld är hankönet av naturen skapat starkt och hårt, honkönet däremot vackert och milt. Dessa är eviga och naturligt medfödda egenskaper hos dessa levande varelser vare sig de är människor, djur eller växter.

Till följd av deras olika natur och i enlighet med naturens lagar har hanen spontant spelat den starka och hårda rollen, helt enkelt beroende på att han skapats på detta sätt. Honan har spelat rollen av den vackra och den milda, inte därför att hon önskat det, men därför att hon skapats så. Denna naturliga regel är rättvis, dels på grund av att den är naturlig och dels därför att den är grundvalen för friheten, eftersom alla levande varelser är skapade fria och ingripanden emot friheten innebär ett tvång. Att inte hålla sig till dessa naturliga roller och att nonchalera gränserna mellan dem är en försumlighet och ett attentat mot själva livets värderingar. Naturen har skapats i harmoni med livet och dess oundvikliga början och slut. Den levande varelsen är ett väsen som oundvikligt existerar ända till döden. Existensen från livets början till livets slut är baserad på en naturlag utan val eller tvång. Den är naturlig. Den är den naturliga friheten.

För livets existens från dess början till dess slut måste det finnas ett hankön och ett honkön, hos djuret, växten och människan. Det räcker inte bara med deras existens utan de måste med absolut effektivitet spela med i den naturliga roll som de har blivit skapade för. Om dessa roller ej blir verkningsfullt utförda måste det vara något fel i levnadsbanan som har orsakats av vissa omständigheter. Detta är fallet med samhällena av idag nästan överallt i världen som ett resultat av förväxlandet av mannens och kvinnans roller, det vill säga av försöket att ändra kvinnan till en man. I harmoni med sin natur och dess syfte måste de vara skapande inom sina respektive roller. Motsatsen innebär en tillbakagång. Det är en naturvidrig tendens, ett attentat mot frihetsregeln och står i motsättning till både liv och överlevnad. Män och kvinnor måste var och en utföra sin roll för vilken de är skapta. Att överge denna roll eller en del av den får inträffa endast som ett resultat av påtvingade yttre förhållanden, det vill säga under onormala förhållanden. Kvinnan som förkastar äktenskap, graviditet, sminkning eller kvinnlighet i allmänhet av hälsoskäl, överger sin naturliga livsroll under detta påtvingade hälsotillstånd. Kvinnan som förkastar äktenskap, havandeskap eller moderskap och så vidare på grund av arbete överger sin naturliga roll under dessa samma påtvingade förhållanden. Kvinnan som förkastar havandeskap, äktenskap eller moderskap och så vidare utan någon konkret orsak, överger sin naturliga roll som ett resultat av en moralisk avvikelse från normerna. Att sålunda överge kvinnans eller mannens naturliga livsroll kan endast ske under onormala förhållanden som står i motsättning till friheten och är ett hot mot överlevnaden. Följaktligen måste det bli en världsrevolution som gör slut på alla materiella förhållanden som hindrar kvinnan från att spela sin naturliga roll i livet och driver henne att uppfylla mannens plikter för att få rättigheter. En sådan revolution kommer oundvikligen att äga rum, speciellt i de industriella samhällena, som en instinktiv reaktion för att överleva, och även utan revolutionär påverkan från exempelvis Den Gröna Boken.

Alla samhällen i våra dagar betraktar kvinnan som ingenting annat än en handelsvara. Orienten betraktar henne som en produkt att köpa och sälja, medan västerlandet inte erkänner hennes kvinnlighet.

Att tvinga kvinnan att utföra mannens arbete är ett orättvist angrepp mot hennes kvinnlighet som hon är utrustad med av naturen för ett för livet naturligt och väsentligt ändamål. Av att utföra männens arbete förstör kvinnan sina vackra drag som hon skapats med för den kvinnliga rollen. Kvinnor är precis lika blommor som är skapade för att dra till sig pollen för att framställa frön. Om vi utrotar blommorna skulle växternas roll i livet vara ett minne blott. Det är den naturgivna skönheten hos fjärilar och fåglar såväl som hos resten av djurens honor vilka är skapta för detta naturliga och livsavgörande ändamål. Om kvinnan utför mannens arbete skulle hon förvandlas till man och överge sin roll och sin kvinnlighet. Kvinnan ska ha fulla rättigheter utan att vara tvungen att förvandla sig till man och avstå från sin kvinnlighet.

Kroppsbyggnaden som är naturenligt olika hos man och kvinna leder till skillnader i deras olika organs funktioner. Detta leder till olikheter i psyke, humör, nerver och kroppsform. Kvinnan är känslig. Kvinnan är vacker. Kvinnan gråter lätt. Kvinnan är lättskrämd. I allmänhet är kvinnan mjuk och mannen hård beroende på deras medfödda natur.

Att ignorera dessa naturliga skillnader mellan kvinnan och mannen och blanda deras roller är en fullkomligt ociviliserad inställning, fientlig mot naturlagar, destruktiv för det mänskliga livet och en viktig orsak till det mänskliga livets sociala elände.

Moderna industrisamhällen som har anpassat kvinnan till samma kroppsarbete som mannen på bekostnad av hennes kvinnlighet och naturliga roll i livet, med avseende på skönhet, moderskap och själsfrid, är ociviliserade och materialistiska samhällen. Det är dumt och farligt för civilisationen och mänskligheten att ta efter dem.

Problemet är således inte om kvinnan arbetar eller ej. Detta är en dum och materialistisk avhandling av frågan. Samhället måste vidtaga åtgärder för att alla arbetsföra individer, män och kvinnor, skall kunna arbeta om de behöver, på villkor att varje individ arbetar inom det område som passar honom, eller henne, och ej blir tvungen att utföra ett för vederbörande olämpligt arbete. Att låta barn arbeta under fullvuxnas arbetsförhållanden är orättvist och diktatoriskt likaså är det orättvist och diktatoriskt att en kvinna befattar sig med samma arbetsuppgifter som en man.

Med frihet menas att varje människa får den uppfostran som passar henne och som gör henne kompetent till ett lämpligt arbete. Med diktatur menas att en människa får lära sig vad som är olämpligt för henne. Detta leder till att hon arbetar med vad som är olämpligt för henne. Ett arbete som är lämpligt för en man är ej alltid lämpligt för en kvinna; och kunskap som är passande för ett barn passar inte en fullvuxen.

Det finns ingen skillnad i mänskliga rättigheter mellan man och kvinna, barn och fullvuxen. Men det finns ej absolut jämlikhet mellan dem vad deras plikter beträffar.

MINORITETER

Vad är en minoritet? Vad talar för och emot den? Hur löser man minoritetsfrågan i enlighet med Den Tredje Universella Teorins syn på lösningen av mänsklighetens olika problem?

Det finns endast två typer av minoriteter: den ena tillhör en nation och dess sociala ram är denna nation. Den andra minoriteten utgör inte någon nation och bildar en social ram för sig själv. Den sistnämnda är en typ som bildar ett historiskt konglomerat och slutligen utvecklas till en nation i kraft av samhörighet och gemensamma öden.

Det är klart att denna minoritet har egna sociala rättigheter. Ett inkräktande på dessa rättigheter från någon majoritets sida är en orättvis handling. De sociala kännetecknen är personliga och kan varken givas eller tagas bort. Minoritetens politiska och ekonomiska problem kan endast lösas genom massornas samhälle som måste inneha makten, rikedomen och vapnen. Att betrakta en minoritet som en politisk och ekonomisk minoritet är diktatur och orättvisa.

DE SVARTA

DE SVARTA KOMMER ATT HÄRSKA l VÄRLDEN

Det senaste skedet i slaveriets historia var när den vita rasen förslavade den svarta. Den svarta människan kommer inte att glömma denna epok förrän han känner att han har fått upprättelse.

Denna tragiska historiska händelse, den påföljande bitterheten och sökandet efter att få upprättelse för en hel ras utför en oförneklig psykologisk drivkraft i den svarta rasens rörelse för att ta hämnd och för att härska. Bland andra oundvikliga sociala historiska cykler har vi den gula rasens dominans över världen när den ryckte fram från Asien mot de övriga kontinenterna. Sedan kom den vita rasens roll när den genomförde ett omfattande imperialistiskt fälttåg som täckte alla världens kontinenter. Nu är turen kommen till även den svarta rasen att regera i världen.

Den svarta rasen befinner sig för närvarande i en mycket outvecklad social position. Men denna underutveckling förorsakar en numerisk överlägsenhet hos de svarta, eftersom deras låga levnadsstandard har skyddat dem från att lära känna metoder som födelsekontroll och familjeplanering. Likaså är deras traditionella sociala traditioner en anledning till att det inte finns någon begränsning av äktenskapen, vilket leder till en obegränsad ökning av befolkningen, medan andra rasers befolkning minskar på grund av födelsekontroll, begränsning av äktenskapen och ett ständigt förvärvsarbetande, till skillnad från de svarta som på grund av ett ständigt hett klimat har stillsammare aktiviteter.

UTBILDNINGEN

Vetande eller utbildning är inte nödvändigtvis metodiska läroplaner eller de kapitelindelade ämnen som finns i läroböcker och som ungdomar är tvungna att lära under bestämda timmar där de sitter i sina skolbänkar. Denna typ av utbildning som råder i hela världen idag är ett brott mot människans frihet. Den obligatoriska utbildningen som alla länder i världen är stolta över och som deras ungdomar är tvungna att följa, är en av metoderna för att kväva friheten. Den innebär en utplåning av mänskliga talanger och ett påtvingat val för människan. Det är en diktatorisk handling som dödar friheten, eftersom den berövar människan hennes fria val, skapande och begåvning. Att tvinga människan att inhämta kunskaper efter en bestämd läroplan är en diktatorisk handling, och likaså att påtvinga inlärningen av fastställda ämnen.

De obligatoriska och systematiska utbildningsplanerna är i verkligheten ett tvång för att fördumma massorna. Alla länder som bestämmer riktlinjer för undervisningen genom formella planer och tvingar eleverna att lära dem, utövar ett förtryck mot sina medborgare. Alla de i världen rådande metoderna för utbildning måste avskaffas genom en världsvid kulturrevolution för att befria det mänskliga tänkandet från den påtvingade anpassningen av människans smak, tankebegrepp och mentalitet.

Detta betyder inte att skolorna skulle stängas som det här kanske uppfattas av ytliga läsare. Tvärtom, det betyder att samhället skall vidta åtgärder för att skaffa fram alla typer av skolor och ge människor frihet att välja den mest lämpade typen av utbildning utan påverkan. Detta kräver ett tillräckligt antal utbildningar för alla sorters kunskaper. Otillräckliga utbildningsformer begränsar människans frihet att välja och tvingar henne att lära föreliggande ämnen, medan den naturliga rättigheten att välja berövas henne på grund av brist på tillgång till övriga ämnen. Samhällen som förbjuder och monopoliserar kunskapen är reaktionära samhällen, partiska till förmån för okunnigheten och fientliga mot friheten. Samhällen som således förbjuder undervisning i religion som den är i verkligheten är reaktionära samhällen, partiska till förmån för okunnigheten och fientliga mot friheten. Samhällen som monopoliserar den religiösa utbildningen är också reaktionära samhällen, partiska till förmån för okunnigheten och fientliga mot friheten. Samhällen som ger en förvrängd bild av religion, civilisation och andras beteende genom utbildning i dessa ämnen, är också reaktionära samhällen, fientliga mot friheten. Samhällen som betraktar den materialistiska kunskapen som ett tabu är också partiska till förmån för okunnigheten och fientliga mot friheten. Samhällen som monopoliserar den materialistiska kunskapen är reaktionära samhällen, partiska till förmån för okunnigheten och fientliga mot friheten. Kunskapen är en naturlig rättighet för varje människa. Ingen har rätt att beröva henne den av något som helst skäl, såvida inte en människa själv begår en handling som utestänger henne från denna rättighet.

Okunnigheten skall komma till ett slut när allt uppdagas som det är i verkligheten, och när kunskapen är tillgänglig för varje människa på ett sätt som passar henne.

MELODI OCH KONST

Människan är fortfarande outvecklad eftersom hon är ur stånd att tala ett gemensamt språk. Till dess att hon uppnår detta mänskliga mål som synes omöjligt, som uttryck för glädje och sorg, godhet och ondska, skönhet och fulhet, välbefinnande och misär, dödlighet och evighet, kärlek och hat, för en beskrivning av färger, känslor, smak och humör, kommer allt detta att uttryckas spontant på det språk som varje folk självt talar. Beteendet kommer att bli kvar, baserat på reaktionen som framkallas av känslan som språket skapar i den talandes intellekt.

Att lära ett enda språk, vilket det än må vara, är för närvarande inte lösningen. Det är ett problem som oundvikligt kommer att förbli utan lösning till dess att en språklig eningsprocess kommer till stånd under en följd av generationer och perioder, förutsatt att den ärftliga faktorn från dessa generationer genom att en tillräcklig tid förrunnit upphör att gälla. Ty fädernas och förfädernas känsla smak och temperament är de som skapar barnens och barnbarnens. Om dessa farfader talade olika språk och barnbarnen ett enda skulle barnbarnen inte nödvändigtvis bli delaktiga i en allmän smak oavsett om de talade ett enda språk. En sådan allmän smak kan endast bli verklighet om det nya språket vidarebefordrar smaken och känslan som överförts genom arv från en generation till en annan.

Om en folkgrupp bär vita kläder vid sorg och en annan folkgrupp svarta kläder av samma orsak, kommer smaken hos varje grupp att anpassas i enlighet med dessa två färger; det vill säga ena gruppen hatar den svarta färgen och den andra tycker om den och vice versa. Denna känsla har en fysikalisk effekt på cellerna liksom på alla gener i kroppen. Denna anpassning kommer att överföras genom arv. Arvtagaren hatar automatiskt den färg som hatas av arvsgivaren som ett resultat av den smak han ärver från den senare. Folk är följaktligen i harmoni bara med sina egna kulturella uttrycksmedel och sitt eget arv; de är inte i harmoni med andras uttrycksmedel på grund av arvsfaktorn, även om dessa människor som är olika genom arv talar ett gemensamt språk.

En sådan skillnad kan också uppstå mellan grupper inom ett och samma folk även om den blir i mindre skala.

Att lära ett enda språk är inget problem, och att förstå andras färdigheter som ett resultat av kännedom om deras språk är inte heller ett problem. Problemet är omöjligheten av en verklig intuitiv anpassning till andra språk.

Detta kommer att förbli omöjligt tills effekterna av det arv som överförs genom människokroppen kommer till ett slut.

Människosläktet är verkligen fortfarande underutvecklat så länge som människan ej talar med sin broder på ett gemensamt ärftligt språk som ej är inlärt. Uppnåendet av detta mål är dock bara en tidsfråga om inte civilisationen skall gå tillbaka.

SPORT, RIDKONST OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Sport är antingen privat, liksom bönen som människan förrättar för sig själv, även inomhus i ett stängt rum, eller utövas den offentligt på öppna platser liksom bönen när den förrättas kollektivt i gudstjänstlokaler. Den första typen av sport berör den ensamma individen, medan den andra berör hela folket och bör utövas av hela folket och ej lämnas till vem som helst att utövas i dess ställe. Liksom det är orimligt att folkmassor går i gudstjänstlokaler endast för att se på en person eller en grupp som ber utan att själva deltaga i bönen, är det orimligt att folkmassor går in på idrottsplatser och arenor för att titta på en spelare eller ett tävlingslag utan att själva delta i sporten.

Sporten påminner om bönen, födan och känslan för värme och köld. Det är en uppenbar dumhet att folkmassor går in på en restaurang bara för att titta på en person eller en grupp som äter. Det är också dumt att människor låter en person eller en grupp värma sig eller söka svalka istället för dem. Det är orimligt att samhället tillåter en individ eller ett lag att helt lägga beslag på sporten medan hela folket betalar kostnaderna för ett sådant monopol till fördel för denna individ eller detta lag. På samma demokratiska sätt får folk inte tillåta en individ, grupp, sekt, stam eller ett parlament att bestämma över folkets öden och utnyttja dess behov.

Den privata sporten intresserar endast sådana som utövar den på egen hand och på egen bekostnad. Den offentliga sporten är ett allmänt behov hos människorna och skall inte representeras av andra i sitt utövande varken fysiskt eller demokratiskt. Fysiskt sett kan utövaren inte överföra sin kropp och själ, som dragit nytta av sporten till andra. Från demokratisk sida sett har individen eller laget ej rätten att monopolisera sport, makt, rikedom eller vapen för sig själva. Idrottsklubbar är nutida institutioner för organisation av den traditionella sporten i världen. De bestämmer över alla utgifter och allmänna hjälpmedel avsedda för sporten i varje stat. Dessa institutioner är inget annat än monopolistiska instrument liknande alla diktatoriska, politiska instrument vilka monopoliserar makten utan att ta hänsyn till massorna; liksom ekonomiska instrument som monopoliserar samhällets rikedomar, likaväl som militära instrument som monopoliserar vapnen. Eftersom folkmassornas era avskaffat redskapen som monopoliserar makten, rikedomen och vapnen, blir det likaså oundvikligt att omintetgöra redskapen för monopolisering av de sociala aktiviteterna såsom sport, ridkorist och så vidare. Folkmassorna som köar för att rösta på en kandidat som skall representera dem och bestämma deras framtida öde, agerar under den omöjliga förutsättningen att han på deras vägnar kommer att representera dem och framträda med deras värdighet, suveränitet och synpunkter; på samma sätt är dessa massor berövade sin vilja och värdighet och satta som åskådare att bevaka en annan person som spelar den roll som av naturen är skapad för dem själva.

Likadant är det med massorna som inte utövar sport själva på grund av sin okunnighet och som förleds av den vilseledande monopolistiska elitidrotten som strävar efter att förbluffa massorna och locka dem till skratt och applåder istället för att få dem att utöva den sport som nu monopoliseras av de monopolistiska maktinstrumenten. Liksom makten, rikedomen och vapnen tillhör folket, bör sporten bli en social aktivitet i massornas hand.

Den offentliga sporten är till för massorna. Den är en rättighet för hela folket på grund av dess hälsobringande och rekreativa effekter. Det är en ren dumhet att lämna ifrån sig sina förmåner till vissa individer eller grupper som monopoliserar dem medan folket underhåller utövarna med sina medel och betalar utgifterna för upprättandet av offentliga idrottsplatser. De tusentals åskådare som fyller läktarna på dessa platser för att se på, applådera och skratta är samma dåraktiga människor som misslyckats med att själva utöva sporten. De ställer upp sig på läktarna på idrottsplatserna av ren slöhet och applåderar dessa hjältar som mödosamt har tagit initiativet, dominerar fältet, kontrollerar sporten och exploaterar de faciliteter som massorna ställt till deras förfogande. Idrottsplatsernas offentliga åskådarläktare var ursprungligen konstruerade för att hålla borta massorna från planerna och banorna, det vill säga att förhindra folkmassorna från att beträda dessa planer och banor. När folkmassorna marscherar och utövar sport och de blir medvetna om att sport är en offentlig aktivitet som måste utövas heller än beskådas kommer läktarna att utrymmas och avskaffas. Motsatsen — att en apatisk hjälplös minoritet blir åskådare — skulle kanske vara mera rimlig.

Idrottsplatsernas åskådarläktare kommer att försvinna när det inte längre finns någon som besätter dem. De som är ur stånd att spela hjälteroller i livet och är ovetande om historiska händelser, de som ej har kunnat förutse framtiden och inte tar sina liv tillräckligt allvarligt, är de triviala personer som fyller teatrarnas och biografernas sittplatser för att beskåda händelser i livet och lära känna andras levnadsbanor. De kan liknas vid elever som fyller skolbänkar inte bara därför att de är okunniga utan också från början analfabeter.

De som själva bygger upp sina liv behöver ej vara åskådare till hur livet framställs av skådespelare från teatrarnas scener eller biografernas vita dukar. Likaså har inte heller ryttarna som håller sina hästars tyglar några sittplatser på kapplöpningsbanans åskådarläktare. Om var och en hade en häst skulle ingen komma dit för att se på eller applådera. Åskådarna är de som är alltför hjälplösa för att utföra detta slag av aktivitet eftersom de själva inte är ryttare.

Likaså är beduinerna inte intresserade av teatrar och nöjesarrangemang, eftersom de är mycket allvarliga och arbetsamma. De lever ett allvarsamt liv och visar därför förakt för skådespel. Beduingrupper är inga åskådare men utövar spel och deltar kollektivt i glada ceremonier, eftersom de känner ett spontant behov av att utföra dem.

Olika typer av boxning och brottning är bevis på att människosläktet inte har befriat sig ifrån ett ociviliserat beteende. Det kommer oundvikligen att upphöra då människan stiger uppför civilisationens stege. Människooffer och pistoldueller var välbekanta företeelser på ett stadium i människans utveckling. Dessa grymma handlingar kom till ett slut för hundratals år sedan. Nutidens människa skrattar åt sig själv och ångrar sådana handlingar. Detta kommer att bli boxningens och brottningens öde om tio eller hundra år. Ju mer civiliserade och sofistikerade individerna blir, desto bättre är de i stånd till att avvärja såväl uppvisandet som uppmuntrandet av dessa grymma beteenden.