Hej,
och välkomna till ytterligare ettprogram av mig i serien "Fria Tankar". Jag ska nu fortsätta på temat om de äldres situation. Vad jag denna gång ska tala om blir kontrasten mellan politiska mål och verkligheten för våra gamla.
Framförallt ska jag tala om orättvisor. Om hur en typ valfrihet som beträffande invandrade pensionärer hyllas som något lovvärt och eftersträvansvärt för svenska pensionärer blir till något problematiskt och motbjudande.
Närmare bestämt blir temat: ÄLDREOMSORGEN - integriteten och valfriheten.
I tidigare program om de gamlas situation har jag talat om behovet av att få tillgång till åtminstone ett glas vatten vid sängen, även nattetid.
Jag har också konstaterat,
att för att kunna åstadkomma en bra äldreomsorg krävs
det personal:
- tillräckligt mycket av personal
- tillräckligt utbildad och kompetent personal
- tillräckligt motiverad och yrkesstolt personal
- personal som talar begriglig svenska och förstår svenska.
För att lyckas med detta är det nödvändigt att få personal som stannar inom sitt yrke. Talar vi om hemtjänsten så är det ju vanligt att nya personer ständigt dyker upp hos den hjälpbehövande.
Ur Dagens Samhälle den 25/4 -06:
"ÄLDRE
KVINNA HADE ÅTTIO VÅRDARE PÅ ETT ÅR
Den 94-åriga kvinnan i Karlskrona behövde hemtjänst, men hade
inte väntat sig att 83 olika personer skulle besöka henne på
ett år."
Detta ger inte bara en känsla av otrygghet, det är också en
verklig säkerhetsrisk.
På två sätt:
• dels finns risken att tillfällig personal kan vara mindre ärlig
• dels blir det svårare för de gamla att värja sig mot direkt bedragare som ringer på dörren, om personalomsättningen är hög.
Men ska vi få personal inom äldreomsorgen som stannar kvar och gör bra arbetsinsatser, då krävs att den personalen får bra betalt.
Här ligger ett problem. Det kostar pengar.
Maria Larsson, den minister som har hand om äldreomsorgen, gör på mig ett ärligt intryck. Hon vill säkert göra allt hon kan för att förbättra äldreomsorgen.
Vad hon inte kan komma runt är dock att satsningar kräver resurser. Var ska de tas?
Eftersom Maria Larsson
tillhör Kristdemokraterna, blir det motsägelsefullt. KD
är ju ett parti som så till den grad försvarar en generös
invandringspolitik att partiet t.o.m. motsatte sig den blygsamma åtstramning
av anhöriginvandringen som regeringen nyligen signalerade.
Vad sossarnas partisekreterare Marita Ulvskog än säger
om att man inte får se till kostnader för invandringen, är
det ju i praktiken så att där finns en kostnad. En stor sådan.
Så stor, att det får effekter på andra områden. Det
blir mindre över till annat. T.ex. äldreomsorgen.
Det finns en djup klyfta mellan uttalade mål för äldreomsorgen och verkligheten för många gamla i Sverige idag.
Mer om det efter den första låten.
"Fjäriln vingad", instrumental
Är det någonting som inte saknas inom svensk äldreomsorg, så är det höga mål och fina målsättningsformuleringar.
I regeringens handlingsplan för äldreomsorgen från år 1998 talas om att:
• Äldre
ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över
sin vardag
• Äldre ska kunna åldras i trygghet och med bibehållet
oberoende
• Äldre ska mötas med respekt.
I socialtjänstlagen betonas vikten av bland annat:
"-
rättssäkerhet
- medinflytande
- respekt för den enskildes integritet
- lyhördhet och inlevelseförmåga
- insyn och reellt inflytande för den enskilde."
I boken "Äldreomsorgen inför 2000-talet" utvecklas detta:
"Det är nödvändigt att 'individualisera' vården och omsorgen och inte se de äldre som ett kollektiv. Den enskilde måste ges möjlighet att vara med och påverka insatsernas utformning och socialtjänsten måste bemöda sig om att planering och genomförande av insatserna sker i nära samverkan med den enskilde."
Kontrasten mot dagens verklighet i Sverige, för många äldre, blir skarp.
Dagens Nyheter hade i oktober 2004 en artikel om hur gamla svälter inom äldrevården:
"En majoritet av de äldre som har vårdbehov lever på svältgränsen. Värst är det på äldreboenden men även bland dem som bor hemma är undernäring ett stort problem."
"För
lite näring leder i sin tur till att sjukligheten ökar.
- Många skröpliga äldre åker ut och in på sjukhus
på grund av undernäring och vätskebrist,.."
Tidningen Kommunalarbetaren skrev redan 1995 om hur äldre skrivs ut från sjukhusen trots att de är sjuka:
"... siffror visar att antalet äldre som dör bara något dygn efter att de skrivits ut från sjukhus fortsätter att öka dramatiskt i Stockholm."
Sydsvenskan skrev våren 2003 om väntetiderna för hörapparater.
Rubriken löd: "TVÅ ÅRS VÄNTAN PÅ HÖRAPPARAT".
"Malmöbor med nedsatt hörsel måste vänta 22 månader på att få prova ut hörapparat."
En bakgrund till situationen ligger i anbudsförfarandet och ambitionerna att pressa kostnaderna inom äldreomsorgen.
Tidningen "Världen idag" skrev våren 2005 om hur äldrevården blivit till en fattigauktion:
"Äldrevårdsmarknaden domineras nu av några få stora aktörer, som snabbt ökar sina marknadsandelar."
"Det multinationella vårdbolaget Attendo Care pressade priserna ännu lägre och fick uppdraget. Det hjälpte inte att kommunens eget anbud låg långt över Mössebergs. Den som kunde dumpa priset tog hem spelet.
- Äldrevården har blivit lite av fattigauktion, säger Mössebergs Lars Johansson. Det handlar om att pressa priserna och skala bort allt utom det som är absolut nödvändigt."
Besparingsambitionerna får ibland nästan komiska effekter, även om de gamla som drabbas kanske har svårt att se det roliga i sammanhanget.
Våren 2005 skrev Sveriges Radios webbsida om ett äldreboende som drar in kanelbullar och läsk:
"På äldreboendet Hemgården i Skinnskatteberg i Västmanland får de gamla inte längre någon bulle till kaffet och de som vill ha läsk för att skölja ner sin medicin får nu ta vatten i stället. Besparingen beräknas till 10 000 kronor om året."
"Det finns budgetramar och inom de ramarna får verksamheten bestämma, säger Per Österberg, chef för socialförvaltningen i Skinnskatteberg."
Hösten 2003 skrev Expressen om hur ett annat äldreboende, i Höganäs kommun, försökte spara på frukostäggen. En av de som drabbades var 87-årige Arvid Hanson. Till frukosten fick han bara ett halvt ägg.
I media har under 2007 också framkommit att på våra äldreboenden i Sverige kan det gå så mycket som 16 timmar från det att gamlingarna nattas tills dess att få de får gå upp nästa dag. 16 timmar utan vare sig mat eller vätska! Allt pga personalbrist och otillräckliga ekonomiska resurser!
Många äldreboenden har i praktiken gjorts till dödsfabriker.
Dags för litet musik.
"Änglamarken", instrumental
Många svenska pensionärer är angelägna om att få svensk personal. När hörsel och syn är nedsatt kan det upplevas som en viktig trygghetsfaktor att vara omgiven av personal som man själv kan förstå och göra sig förstådd för. Det gäller inte bara språket i sig, utan där kan finnas även finnas en kulturell faktor, som är viktig.
Detta är dock önskemål som de måste viska fram, i enrum. Ändå in i döden är de förföljda av risken att stämplas som främlingsfientliga. Detta finns dokumenterat!
Aftonbladet skrev den 7/2 -95 så här:
"Äldrevård accepterar rasism
Äldre människor som inte vill bli vårdade av personer med invandrarbakgrund, får ibland som de vill att döma av en rundringning som P3-programmet Front i Sveriges Radio har gjort.
Front
ringde till 20 ålderdomshem och hemtjänstenheter och frågade
om de accepterar sådana önskemål. Endast fyra av de tillfrågade
vägrade gå med på önskemålet. De övriga 16
svarade att det principiellt inte var något problem."
Låt mig citera en annan text, en insändare från undersköterskan
Lena Mannerhof på webbsidan "SD-kvinnor".
Hon skrev så här:
"Min arbetsgivare Stockholms stads äldreomsorg verkar känna ett mycket stort ansvar att integrera folk från afrikanska länder. Så stort att jag vissa dagar inte har en enda svensk kollega.
På min arbetsplats talas mest tigrinja,i bland t.o.m.över huvudet på våra vårdtagare.
Du skriver fråga dom äldre.. Dom äldre ... känner sig otrygga i kontakten med dessa människor, men vågar inte driva saken vidare. Om dom kunde vet vi alla vem dom skulle välja att vårdas av. Sen har vi alla dom som drabbats av en demenssjukdom som inte längre har den verbala förmågan. Dom vårdas av människor som varken förstår eller kan tolka vad den personen vill säga."
Diskrimineringsombudsmannen fick år 2001 ett brev från en person som å sin gamla mammas vägnar frågade om mamman fick vägra hjälp av invandrare som talar dålig svenska. Dåvarande DO var Margareta Wadstein. Hon svarade:
"Din
mor gör sig inte skyldig till något lagbrott genom att framföra
önskemål till hemtjänsten att hon inte vill få en invandrare
som hemvårdare. Men det rättsliga problemet uppstår om kommunen,
som arbetsgivare, tillmötesgår önskemålet."
Tidningen Kommunalarbetaren skriver också i nr 16/01 om ett fall i Trollhättan
då invandrare nekats arbete som personlig assistent. Tidningen skrev:
"Diskrimineringen berodde, enligt personalchefens yttrande till DO, på att vårdtagaren i vissa fall inte ville ha en assistent av utländsk härkomst. Vårdtagarens önskemål är dock ingen ursäkt.
- Ska man följa DO har kommunen ingen skyldighet att tillhandahålla personlig assistent om vårdtagaren inte vill ha den som kommunen först erbjuder. Tackar vårdtagaren nej blir det helt enkelt ingen assistent,.."
Vad som anses vara en självklar rättighet för invandrare, det ska alltså uppfattas som orimligt och skamligt beträffande svenskar - ja, på gränsen till det kriminella.
Så resonerar man i de kretsar, där man särskilt gärna talar om ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE.
För hur låter det, om äldre invandrare har motsvarande önskemål på personal som kan det egen språket och den egna kulturen?
Mer om det efter nästa låt.
"Han hade seglat för om masten", med Harry Brandelius
Jag citerar ur en rapport:
"I en kartläggning som Svenska kommunförbundet genomförde 1999 finns i Sverige tjugo äldreboenden avsedda för olika invandrargrupper."
"Huvudsyftet med etniskt anpassad äldreomsorg är att erbjuda vård på modersmålet. Det finns många äldre invandrare som aldrig har lärt sig svenska ordentligt trots att de levt länge i Sverige... Andra har kommit hit som gamla och inte haft anledning att lära sig svenska."
"Förutom språket handlar det om att få leva i den kultur man är van vid, tillsammans med personer som har samma referensramar, så att man inte behöver förklara så mycket. Det skapar trygghet..."
I enkäten svarade flera kommuner att även om de idag inte har behov av äldreboenden anpassade för etniska grupper så finns en beredskap att öppna sådana om det skulle behövas.
I Göteborg gjorde man så att säga en dammsugning av behovet:
"Genom en enkät till stadens äldreboenden tag man i mitten av nittiotalet reda på hur många spansktalande sydamerikaner som bodde i Göteborg och om de var intresserade av att flytta till ett spansktalande hem. Här fanns 13 pensionärer och sex av dem ville flytta."
Resultatet blev avdelningen Dalian på Lillhagsparkens äldreboende, öppnad i augusti 2000. Där bor nu sju personer - fyra kvinnor och tre män. De är från Chile, Bolivia och Uruguay. På avdelningen arbetar inte mindre än fem undersköterskor.
"Det känns som jag är i himlen", säger en av de boende.
Luis Narvarez, ordförande i Stödföreningen för äldre spansktalande, förklarar:
"Det är oerhört viktigt att få tala sitt modersmål med sköterskor och läkare".
"Utöver möjligheten att få tala sitt modersmål är målet att de boende ska känna trivsel och omtanke. Trivsel innebär att de ska få träffa likasinnade, och omtanke att de ska uppleva det de känner igen,..."
Dagens Nyheter hade våren 2007 en artikel med rubriken:
"ÄLDREOMSORG NY KARRIÄRVÄG
Kulturell förståelse och krav på egna språket öppnar för personer med utländsk bakgrund"
"Högre krav, tydligare språkprofiler och chans att göra karriär. Så ser framtiden ut för äldreomsorgen - som i allt väsentigt är på väg att bli en servicebransch där personer med utländsk bakgrund dominerar."
Artikeln handlar om Eyyüp Sürek och det företag som han är VD för: "Järva Vård och Omsorg AB". Han såg "chansen att skapa en äldreomsorg där respekten för den enskildes önskemål och värderingar får styra.
- Jag ser människan och hennes behov. Det finns många språkliga, kulturella och religiösa aspekter på omsorgen om äldre."
"- Att äldre vill bli bemötta på det egna modersmålet och i ett sammanhang som han eller hon förstår är naturligt. Det kan handla om allt från vilken mat man serverar till hur man ser på religionsutövande. Vårt uppdrag är att anpassa verksamheten efter de behoven..."
Av DN-artikeln framgår även att det finns något som kallas "anhöriganställda":
"...antalet anhöriganställda växer i invandrartäta stadsdelar. I Rinkeby hade man för tre år sedan ungefär tio anhöriganställda, idag är det ett sjuttiotal."
Eyyüp Sürek:
"- Vi skapar arbetstillfällen samtidigt som äldre personer får omsorg av personer som delar deras modersmål och värderingar, det skapar trygghet."
En artikel på Sveriges Radios webbsida i maj 2007 är inne på samma spår:
"DE VILL STARTA HEMTJÄNST FÖR INVANDRARE
När
allt fler invandrare blir äldre och i behov av vård så öppnar
sig nu en marknad för privata vårdgivare. Landstinget och många
kommuner funderar ju på att lägga ut delar av vården på
entreprenad, och nu kommer företag som enbart riktar in sig på
äldre människor med invandrarbakgrund.
Och behovet är stort, säger vd: n Vilbert Soleymanian. Han menar
att det i dag finns ett antal äldre pensionärer med invandrarbakgrund
som väljer bort den vanliga, kommunala hemtjänsten. Orsaken är
att de tycker det känns otryggt att få hjälp med duschning,
klädtvätt eller handling av en person man inte förstår."
Enligt Kommunförbundet "finns det beredskap att öppna fler äldreboenden anpassade för etniska grupper när behovet uppstår. De flesta kommuner har råd att erbjuda både personal som talar de boendes språk, särskild kosthållnng och aktiviteter för den etniska gruppen."
"Man måste också se till att de (vårdpersonalen) har ordentlig vårdutbildning och tillräcklig kulturell kompetens."
Några citat ur rapporten "Tvärkulturella möten i äldreomsorgen. Exempel från Botkyrka kommun", utgiven av "Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård":
"Syftet med denna studie var att belysa det tvärkulturella bemötandet mellan vårdgivare och vårdtagare i vården av och omsorgen av äldre i Botkyrka kommun."
"De äldre vårdtagarna tyckte också att språksvårigheter var ett hinder i mötet med personalen och att det var viktigt att förstå varandra. De uttryckte även vikten av personalkontinuitet och personalens kunskap om hur arbetet utförs enligt vårdtagarens önskemål."
"För att utveckla sin kulturkompetens behöver personalen utbildning, stöd och uppmuntran för att utföra arbetet på bästa sätt."
"Betydelsen av denna studie är främst att utveckla den mångkulturella kompetensen hos personalen inom äldreomsorgen."
"Invandringen till Sverige har ökat på senare år. De äldre blir fler och även den äldre anhöriginvandringen har ökat i Sverige. Ett ökat antal vårdtagare med utländsk bakgrund och personal med utländsk bakgrund gör att kulturkrockar kan uppstå mellan vårdgivare och vårdtagare i en mångkulturell äldreomsorg."
"Det behövs utökade forskningsinsatser för att ta reda på hur äldre bemöts och deras behov av omsorg samt att ta reda på personalens kompetensbehov i en mångkulturell äldreomsorg."
Avslutningsvis föreslås framtida forskning:
"Ökad medvetenhet om det mångkulturella handlar inte bara om ökad utbildning utan framförallt om attityder och attitydförändring."
"Dansen går på Svinnsta Skär", med Sigge Fürst
För svenskar låter det alltså annorlunda, beträffande önskemål från de äldre om svensk personal, eller åtminstone personal som kan tala begriplig svenska och som själv förstår vad gamlingarna säger.
Rasism och diskriminering!
"Vårdtagarens önskemål är ingen ursäkt".
Det här är en direkt parallell till begreppet "hatbrott". Sådana anses inte kunna drabbar etniska svenskar, bara invandrare. Detta har stöd i lagen.
Om en svensk fäller en irriterad kommentar till en invandrare, då kan det klassas som ett sådant brott.
Hatbrott är däremot inte det som Metro skrev om den 7 juli 2007, dvs hur en "tjejliga" på fem somaliska flickor rånade och misshandlade åldringar .
Eller tag
följande rubrik ur Göteborgs-Tidningen hösten 2006, om en annan
somalier:
"RÅNADE 103-ÅRING - SLOG
OMKULL RULLATORN. Han brukade råna äldre kvinnor, den
äldsta 103 år."
Inte heller detta klassas som hatbrott, oavsett motiv och attityd hos förövaren, oavsett resultatet av hans handlingar.
När
det gäller hatbrott kan bara etniska svenskar vara gärningsmän,
aldrig invandrare.
Och bara invandrare kan vara offer, aldrig etniska svenskar.
På temat "alla människors lika värde" kan man göra också en kostnadsjämförelse. Thoralf Alfsson i Kalmar skriver på sin webbsida om de s.k. "ensamkommande flyktngbarn" - som i själva verket är unga män - och de ekonomiska satsningar som görs på dem.
Alfsson skriver:
"Mörbylånga kommun har anställt nio personer för att 'sköta' fem unga män. Var hittar du den personaltätheten inom kommunens äldreomsorg? ... Det är fruktansvärt bisarrt när man tänker på hur många gamla får sin hemtjänst nedskuren till ett minimum av timmar för att kommunen är 'tvungen' att spara pengar."
Tag avslutningsvis en nyhet i Kristianstadsbladet den 13 februari 2008, om en förskola, "öronmärkt för bara irakiska barn" har öppnas i Kristianstad.
Gör tankeexperimentet att det vore tvärtom! Antag att man i en invandrartät kommun hade öppnat en förskola, öronmärkt för svenska barn - hur skulle tidningsrubrikerna då bli? Och hur höga skadestånd skulle drivas igenom av DO?
För inte så många år sedan hade socialdemokraterna begreppet "helhetssyn" som ett av sina främsta honnörsord. De gjorde anspråk på att i högre grad än andra se till helheten inom politiken, hur det fanns orsakssamband och avvägningar att göra vid målkonflikter.
Nu har sossarna
slutat att tala om helhetssyn, och det är i och för sig konsekvent.
Nu är det istället skygglappar som gäller. Inte bara använder
sossarna själva skygglappar och sticker sina egna huvuden i marken -
de vill dessutom påbjuda samma typ av strutsbeteende för alla andra.
Jan Milld
