Stig-Björn Ljunggren hade den 20/9 -05 en kolumn i Ölandsbladet. Den tangerade flera väsentliga - och alltför förbisedda - aspekter kring flyktingpolitiken:
"Frågan om asylpolitik och flyktingar diskuterades av riksdagen i veckan som gick. Den som läser igenom riksdagsprotokollet kan själv se att det är något som inte stämmer. Våra folkvalda diskuterar apatiska flyktingbarn, amnesti och domstolsprövningar av asylärenden som om det är nya administrativa lösningar som kan fixa problemet.
Som vanligt kokar det nuförtiden ner till att fler jurister ska anställas när ett samhällsbekymmer ska rätas ut.
Själv tror jag de lurar sig själva och oss andra, iskallt medvetet om att ingen av dem vågar lyfta på locket och diskutera principerna."
Verkligheten måste ses utan skygglappar, resonerar Ljunggren:
"Sverige är en liten 9-miljonersnation där alla är garanterade livets nödtorft på maxnivå. Detta genererar världens bästa välfärd och världens högsta skatter, bygger på nordpreussisk effektivitet och en frontlinjebaserad industrialism.
Den som blir medlem i denna nation är garanterad en dräglig tillvaro.
Men världen har blivit allt mer global och stora migrationsströmmar rör sig mer eller mindre oreglerat över klotet och det gäller även Sverige."
Gällande regler och praxis gör att Sverige får en typ av invandring som skiljer sig från den till USA:
"Folk vill komma hit, eftersom vi erbjuder en ganska hygglig fristad i en stökig värld. Men vi vägrar medlemsskap i vår lilla exklusiva klubb. Endast speciella omständigheter ger möjlighet att komma hit.
"Du är välkommen om du kan bevisa att du har det riktigt jävligt" står det i inträdesreglerna.
Därefter står det "Du är inte välkommen bara på duglighetskriterium, såvitt du inte är idrottsstjärna eller framstående forskare eller har försänkningar i de stora exportbolagen."
I praktiken har vi därför fått en ordning där främst dem som är mest utsatta, hotade, förföljda, sjuka eller på annat sätt i en eländig situation erbjuds att stanna i Sverige.
Och folk som befinner sig i de stora migrationsströmmarna uppfattar naturligtvis förutsättningarna. Sverige är öppet för dig som har en eländeshistoria att berätta. Folk som kommer hit berättar därför eländeshistorier.
Andra länder lottar ut medlemsskap eller erbjuder en plats för den som har en viss erkänd kompetens. Dit söker sig meritokratiskt lagda personer."
Stig-Björn Ljunggren har tagit del av riksdagsprotokollet från debatten om "amensti":
"Sida upp och sidan ner med skrämmande exempel på hur svensk invandringspolitik havererat. Och politiker som sjunger vackert med änglarna, utan att ha ett politiskt alternativ annat än ett fortsatt lappande på ett fallfärdigt bygge."
Ljunggren vill hellre se en invandring "grundad på positiva kriterier".