Effektivare asylpolitik

"Asylshopping - ett internationellt tidsfördriv". Så löd rubriken på ett inlägg i Kungsbacka tidning den 28/5 -98 av Birgitta Elfström, beslutsfattare på Invandrarverket.

Hon skriver om de många asylsökande som kom till Sverige från Mellanöstern i slutet av 80-talet och början av 90-talet, och fick uppehållstillstånd pga kriget i Libanon:

"Många av dessa uppgav att de var kristna och saknade medborgarskap i Libanon. De blev registrerade som 'okända'. Det rätta förhållandet är att många av dessa hade redan då de kom till Sverige medborgarskap i ett land i Mellanöstern - dock ej Libanon. Således lämnade de oriktiga uppgifter om sin identitet... På grund av vår nuvarande lagstiftning kan Invandrarverket i dag i de flesta fall inte återkalla de permanenta uppehållstillstånden eftersom de varit mer än fyra år i Sverige. De anmäler sig till Invandrarverket efter fyra år och i de flesta fall görs en identitetsutredning och därefter sker rättelse på skattekontoret. Hela denna process kostar tid och pengar."

Elfström kommer så in på den aktuella situationen, beträffande asylmissbruk:

"Det är många tips som kommer till verket idag och dessa ger antydan om att asylsökande i Sverige redan har uppehållstillstånd i länder som Tyskland och Holland. Flera har t.o.m. flyktingstatus i andra länder. Inte alltför sällan uppfattar jag det som om ett flertal asylsökande missbrukar asylrätten genom att söka asyl efter det att en besöksvisering gått ut och ingen förlängning givits. Likaså händer det att personer som fått en besöksvisering därefter ansöker om asyl för att försöka utnyttja den svenska sjukvården.

Vi vet att många som redan fått avslag på sin asylansökan gömmer sig. Efter fyra år, då preskription inträtt, dyker ett flertal upp och söker asyl. Asylprocessen börjar om igen. Det finns de politiker som vill att dessa skall få amnesti och beviljas uppehållstillstånd. Det vore som att öppna de svenska portarna och välkomna även de som inte har ett skyddsbehov. Vi måste värna om asylrätten. Den person som är förföljd skall ha rätt att få asyl, men absolut inte den som åker runt i världen och asylshoppar eller endast önskar en bättre ekonomisk tillvaro.

Den senare skall ha små chanser att komma in i asylprocessen. För att delvis komma tillrätta med problemet anser jag att

den person som inte söker asyl vid gränsen inte skall vara berättigad till ekonomiskt bidrag.

Inte heller skall en ogift person som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd kunna söka sin livspartner från hemlandet om inga ekonomiska garantier för uppehälle i Sverige kan uppställas genom egna medel.

Vidare borde ingen få permanent uppehållstillstånd som inte kan bevisa med äkta handlingar vem han/hon är.

Våra politiker borde vara mera involverade i asylprocessen för att se och höra verkligheten."