På Sveriges Radios webbsida i februari 2005 skriver Björn Elmbrant om pensioner, under rubriken "DET BIDDE EN TUMME":

"Ni minns kanske sagan om den lille herrn som hade en bit tyg, som han ville göra en rock av och som han gick till Mäster skräddare med, och frågade om denne kunde sy honom en rock. Jo, den kunde Mäster skräddare, och när blev den klar? Om lördag. Då kom han tillbaka och då fanns beskedet att det bidde ingen rock, men det bidde ett par byxor, dvs. om lördag. Då dök den lilla herrn upp igen men då sa Mäster Skräddare att det bidde inga byxor, däremot en väst. Och lördagen därpå blev det ett löfte om en mössa, som efter ännu en vecka senare bidde ett par vantar. Till slut bidde det bara en tumme.

 Jag kom att tänka på den här gamla sagan när jag hörde Göran Perssons farhågor om pensionerna."

Persson skulle vid ett besök nyligen i Australien har gjort ett uttalande med innebörden att det inte skulle bli populärt om 20 år, när svenskarna upptäcker vad som gjorts med deras pensioner.

Elmbrant ställer frågan:

"Hur många vet att staten inte längre garanterar några pensioner av en viss storlek, utan att pensionerna blir vad de blir?"

"Arbetar vi mindre, blir jobben i Sverige färre och lönerna pressas tillbaka och det därmed flyter in mindre pengar i avgifter till systemet, samtidigt som många fler pensioner måste betalas ut, då utlöses den s.k. bromsen och pensionerna blir lägre.

Som ett skydd mot att så inte ska ske finns buffertfonderna, de fyra AP-fonderna. Men de har hittills inte skapat trygghet, utan med sina aktieplaceringar snarast ökat riskerna för att bromsen ska utlösas.

100 miljarder kronor gick upp i rök för AP-fonderna enbart det första året."

Björn Elmbrant nämner även PPM-systemet, som inte gått något vidare: "... trots att börserna gått lite bättre i ett par år nu står fortfarande sju av tio svenskar på minus i ett PPM-sparande."

" Till detta kommer en förklarlig oro för att kostnaderna äter upp pensionerna, för det rinner iväg ett växande antal miljarder till förvaltningen av AP-fonder och PPM."

Avslutningsvis konstaterar Elmbrant att det ligger en sprängkraft i att "ha en ordning där vanligt folk ska jobba till 70 och ändå få en pension som blir vad den blir, medan de politiska och fackliga eliterna och näringslivets toppar får fantastiska pensioner och möjligheter att sluta långt tidigare."