Viljan att betala skatt har sjunkit under hela 1990-talet, skriver TCO-tidningen nr 4/01, och attitydförändringen finns inom alla samhällsgrupper:
"1999 tyckte 18 procent av alla svenskar att det var rätt att smita från skatten. Det ska jämföras med siffran från 1992: 11 procent.
81 procent tyckte 1999 att skattenivån är för hög i Sverige (71 procent 1992) enligt nya siffror.
I dag är det också en minoritet (39 procent) som anser att skattenivån är acceptabel om man tar hänsyn till vad man får för skattepengarna. Det är en markant opinionsförskjutning sedan 1992, då motsvarande siffra var 58 procent."
Varför denna opinionssvängning? Umeåsociologen Jonas Edlund anser att det "förklaras bäst av en växande kritik av utbytet av att betala skatt:
"- Det har förmodligen att göra med välfärdens sjunkande kvalitet."
Edlund har studerat skatteattityder och "menar att de senaste årens nedgång i stödet för skattenivåerna är ett trendbrott. Tidigare har acceptansen för höga skatter varit långsiktigt stabil..."
"Att det är mellangrupperna, tjänstemännen, som mest ändrat sina attityder ger också stöd åt teorin att det växande missnöjet beror på nedmonteringen av den generella välfärden."
TCO:s chefsekonom Roland Spånt konstaterar:
"Upplever man att kvalitén på skolan, barnomsorgen och äldrevården försämras så minskar självklart betalningsviljan."
