Ur Jan Elversons bok "Politikens haveri":

"Den sociala tryggheten och välfärden för alla är viktiga delar av folkhemmet. Men lika viktig är medborgaransvaret - idén om den fullmyndige medborgaren. Allt sedan rösträttsstriderna i början av nittonhundratalet har detta varit en ledande tanke. Alla vuxna svenskar har rätt, ja skyldighet att medverka i de politiska besluten och ta ansvar för dem. Som läsaren omedelbart inser ställer idén om den fullmyndige medborgaren mycket stora krav på demokratins funktion i samhället vad gäller yttrandefrihet, respekt för olika meningar, fritt informationsflöde och total öppenhet från de styrandes sida.
 
Medborgaransvaret och idén om den fullmyndige medborgaren har också en annan innebörd i det svenska samhället nämligen att varje vuxen svensk skall göra sitt bästa till båtnad för sig själv och sina medmänniskor. Det kan vara som arbetare, tjänsteman, företagare eller fri yrkesutövare. Man har talat om den lutherska arbetsmoralen i det svenska samhället. Den fullmyndige medborgaren som idé gör det också naturligt att den enskilde skall ha frihet att forma sitt liv efter sitt eget huvud.

Folkhemmet innebär således inte något kollektivistiskt samhälle. Men det är inte heller nyliberalt eftersom det ställer stora krav på solidaritet. Den kristna etikens regler om hänsyn till nästan har varit ett viktigt fundament.
 
Befolkningsmässigt har Sverige ända till helt nyligen varit ett utomordentligt homogent samhälle. Som stat sträcker sig Sveriges historia tillbaka till medeltiden. Både etniska och historiska faktorer har varit sammanhållande krafter. Utan tvekan förstärktes dessa krafter enormt av folkhemmets framväxt och de idéer som låg till grund för det. Sverige och den svenska staten har på det sättet blivit de enskilda medborgarnas gemensamma projekt inom vars ramar de sett sina möjligheter till en god framtid. Det är ingen överdrift att påstå att folkhemmets bärande idéer skapat ett stark svensk nationell identitet.
 
Det samhälle som växt fram på 1950- och 1960-talen var ett tryggt samhälle. Det var ett gott samhälle med starkt stigande och allmänt spridd välfärd. Framtiden var ljus. Kontrasten mot förhållandena i dag är stor.
 
Några siffror från den offentliga statistiken visar detta tydligt: Vad gäller brott som t ex mord, dråp, misshandel, våldtäkter, inbrott och stölder anmäldes 161.778 brott 1950. År 2000 hade siffran stigit till 1.074.004, d v s mellan sex och sju gånger fler. Räknat på 100.000 personer var motsvarande tal 2.306 1950 och 12.105 år 2000, d v s mellan fem och sex gånger fler.
 
Om antalet skilsmässor i förhållande till antalet vigslar under samma år ses som ett mått på familjens villkor i samhället är utvecklingen också nedslående. 1950 var antalet skilsmässor knappt 15 procent av vigslarna, medan de hade vuxit till 54 procent av alla vigslar år 2000. Så sent som i slutet av sextiotalet översteg också fruktsamhetstalet 2,1 barn per kvinna, det tal som är nödvändigt för att befolkningen skall kunna reproducera sig.
 
Vad har gått fel i det svenska samhället?"