Ur kapitel 9 i "Försvara demokratin!":
Hos "de gränslösa" finns också en anti-demokratisk människosyn och en anti-intellektualism.
Detta är de sannolikt själva lyckligt omedvetna om, och de protesterar förmodligen livligt. Om de nu inte bara avfärdar påståendet med en axelryckning, som alltför absurt. Men praktiska erfarenheter - delvis beskrivna i kapitel 4 - visar att det är precis så illa!
De gränslösas människosyn framgår kanske tydligast i tidskriften Expo. Detta är inte bara en liten tidskrift, framställd av några unga entusiaster, som i ungdomligt oförstånd kan trampa över och gå för långt. Nej, tidskriftens verksamhet är sannolikt noga planerad, medveten och genomtänkt.
Expo har dessutom, som det visat sig, stöd från etablissemanget. Den stöds av ett antal kändisar, men också organisationer som ABF och SSU. Framförallt backas den upp av de stora massmedierna.
Detta visade sig genom miljonupplageutskicket den 10 juni 1996, med de två största dagstidningarna. Det visade sig dessförinnan genom Expressens återgivning av Expo-artiklar den 6-7 maj samma år, på flera helsidor med de svartaste rubriker. Vilket sedan fortplantades vidare till andra dagstidningar.
Till grund för dessa skriverier ligger en människosyn som liknar den "anti-kommunism" som Joe McCarthy demonstrerade i USA på 50-talet. Dvs det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska - kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.
Skulle offret ifråga faktiskt har sagt något mindre lyckat, då naglar man givetvis fast vederbörande vid denna formulering. Men finns inget sådant uttalande kan man vinkla och tolka, så det passar in. Finns inte ens detta kan man ändå drämma till med lämplig etikett. Vad "kommunist" var för McCarthy är "rasist" för Expo.
En annan metod är "guilt-by-association", som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är "märkt" (antingen för att den verkligen är skum, eller för att den är ett redan avverkat offer). Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:
Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon...
Den nämnda Expressenartikeln gick så långt, att den försökte framställa det som komprometterande för de anklagade, att de skrivit brev till makthavare, och att de försökt bilda opinion för sina åsikter i flyktingpolitiken! Vad som i andra sammanhang är en självklar rättighet för människor blir plötsligt otillåtligt.
Naturligtvis kommer de utpekade att resa invändningar, men detta är "föga överraskande", och bekräftar snarast hur förslagna de är. Onda människor är förslagna. Någon rätt till genmäle ska därför inte ges, någon debatt behövs inte.
Det är tvärtom viktigt att en anklagad inte ges chansen att komma undan, genom att förklara bakgrunden till ett ställningstagande, genom att nyansera ett uttalande eller rentav överge en ståndpunkt. En debatt i sak är också onödig. Den som är ond ha naturligtvis fel, den som är god har rätt - och behöver inte ta intryck av andras argument. Det finns inget att orda om.
Skulle personer, skandaliserade genom denna typ kampanjer, drabbas av personligt lidande behöver man inte lägga vikt vid detta. De är ju onda, och ett litet straff är då bara på sin plats.
Det är dock inget självändamål att straffa vederbörande, det blir snarast en bieffekt. Nej, ändamålet är att skrämma vederbörande till tystnad och att avhålla andra från kontakt med vederbörande. Alla ska vara rädda för alla, människor ska isoleras från varandra. Då blir de inte så "farliga".
Det handlar alltså inte om att övertyga med fakta och argument, det handlar inte om att man genom en öppen debatt tillsammans ska närma sig en sanning, hitta lösningar eller nå kompromisser. Med ondskan köpslår man inte...