Om bara Polen har lika många bönder som nästa hela EU tillsammans,
hur går det då med EU:s jordbruksstöd, om Polen kommer
med?
Om det blir fritt fram för människor från hela Östeuropa
att komma till Sverige och söka arbete, vad kommer det att innebära?
Om det redan nu föreligger språkproblem
i EU-arbetet, hur ska det då inte bli med ytterligare ett antal språk?
Tre av många frågor som skulle
behöva diskuteras, innan det sker någon utvidgning av EU. Med
sådan diskussion har det dock varit sparsamt.
Till undantagen hör ett inlägg
av Carl Lidbom på DN Debatt den 24/5 -00: "VÄNTA MED ATT UTVIDGA EU!"
Några citat:
"Sverige hör
till de ivrigaste förespråkarna för en utvidgning av medlemskretsen.
I den svenska debatten behandlas utvidgningen redan som ett faktum som inte
går att komma förbi. När vi talar om de baltiska staternas
ansökningar brukar vi bli rent lyriska i vår entusiasm för
deras kandidaturer.
När vi skall gå
in på frågan hur EU-samarbetet, som redan gnisslar betänkligt
när femton stater försöker arbeta sig fram till gemensamma
beslut, skall kunna klaras i en dubbelt så stor krets av medlemsstater
är vi mindre vältaliga."
"De påfrestningar
på samarbetet som en utvidgning av medlemskretsen skulle medföra
är inte svåra att identifiera.
Å ena sidan har
vi trycket från kandidatländernas förväntningar på
att få del av överflödet inom EU.
Å andra sidan oviljan
på många håll i EU att dela med sig av jordbruksstöd
och bidrag genom EU:s regionala strukturfonder. Den växande främlingsrädslan
i Europa har åtskilligt att göra med farhågor i EU:s nuvarande
medlemsländer att se sina territorier översvämmade av invandrare
som lockas av tanken på att tjäna flerdubbelt mer än de
tidigare varit vana vid. Det är inte bara Österrike som vill sätta
spärrar mot alltför stor invandring."
Det kommer också att
kunna krävas djupgående institutionella förändringar,
menar Lidbom:
"De små EU-länderna
- och till dem hör ju onekligen Sverige - kommer att ställas inför
krav att maka åt sig, att avstå inflytande till förmån
för de stora. Det kommer att gälla både röstviktningen
i ministerrådet och vår rätt att också i fortsättningen
vara representerade i kommissionen.
Majoritetsbeslut måste
förmodligen bli regel i EU:s ministerråd, och de små ländernas
röster kommer att väga mindre tungt än hittills. Antalet
ledamöter i kommissionen måste också begränsas och
det är långtifrån säkert att ett litet land som Sverige
i framtiden alltid kan räkna med att ha en 'egen' kommissionär."
En person som starkt profilerat
sig som förespråkare för ett "Europas Förenta
Stater", dvs för omvandlingen av EU till ett land - med en regering
ansvarig inför sitt parlament - är den tyske utrikesministern
Joschka Fischer.
Fischer tillhör die
Grünen, Tysklands miljöparti, som nyligen noterat en stor politisk
seger: beslut togs om stängande av Tysklands kärnkraftverk.
Skulle det senare visa sig
att man inom EU trots allt behöver kärnkraft, vad händer
då? Mest rationellt ur EU-perspektiv blir väl att placera dessa
miljöfarligheter i landets periferi. Kanske uppe i ödemarken i
norr...
