Ur ledare i den kristna veckotidningen
"Världen idag" den 10/10 -03, skriven av Carin Stenström:
"Hur styrs Sverige? Frågan ställs i dessa dagar, också av dem som trodde att de visste svaret, till exempel ledamöterna av Sveriges riksdag. Riksdagen är landets högsta beslutande organ, men vem är det som fattar besluten, egentligen? Riksdagen tillsätter regeringen, det är på riksdagsmajoritetens stöd som regeringen vilar. Men vad betyder det stödet, egentligen?
Det händer mycket, på omvälvande sätt, i svensk politik just nu, både utrikes- och inrikespolitik. Sverige har fattat beslutet att stå utanför den europeiska valutan det innebär en ny agenda. Sverige har förlorat sin utrikesminister, och därmed, som det nu verkar, också förändrat sin utrikespolitik. Göran Persson har utsett en ny regering, och därmed ytterligare försvagat banden till riksdagen, genom att hämta statsråden från annat håll."
Den traditionella maktuppdelningen befinner sig, menar Stenström, i upplösning:
"Riksdagen, inklusive den socialdemokratiska riksdagsgruppen är satt på undantag. Kan en sådan ordning bestå, och vart leder den i så fall? Frågorna är hisnande, men måste ställas. Kan vi komma i ett läge där en enig riksdag fäller en statsminister som blivit för självsvåldig? Eller kan utvecklingen bli sådan, att riksdagen inte ens har den möjligheten?
Göran Persson verkar ganska obekymrat ge sig själv befogenheter och ta sig friheter som överstiger de som konstitutionen ger honom."
"Det är inte en uppgift för en enskild svensk, han må vara statsminister eller ej, att bestämma Sveriges inställning i avgörande konstitutionella frågor, som till den framtida EU-författningen. Men Persson tycks anse sig ha rätt att hantera Sveriges framtid som en privat intressefråga. Trots kritik från konstitutionsutskottet fortsätter han att driva frågan om EU-president, som saknar förankring i Sveriges högsta beslutande organ.
Den nya författningen, där frågan om EU-president är central, borde självklart behandlas och diskuteras i riksdagen, innan Sverige tar ställning. Men frågan har hållits borta från riksdagens bord, med hänvisning till pressat tidsschema. Några dagar före sin död förklarade förra utrikesministern Anna Lindh att det begränsade tidsutrymmet inte var acceptabelt. Nu när hon är borta verkar Göran Persson ha kopplat ett grepp om utrikespolitiken: nu gäller det att bana väg för EU-författningen, att öppna dörren för en överstatlighet vars innebörd inte går att överblicka.
Det verkar gå att sätta Sveriges konstitution och statsskick ur spel, det verkar vara möjligt att köra över en hel riksdag. Det väcker onekligen en del frågor, och farhågor, inför framtiden. Om Sveriges författning, djupt rotad i tradition och alla samhällslager, så enkelt kan sättas ur spel, hur enkelt är det då inte att sätta en EU-författning ur spel, vars innebörd är oklar, vars tradition är svag och vars förankring i folkdjupen är obefintlig? Den hotbild som frågan manar fram, är inte orealistisk utan fullt tänkbar: överstatlighet kan lätt leda till övermakt där undermakten förlorar allt inflytande.
Det är nu en sådan utveckling kan förhindras. Snart nog kan det vara för sent. När får vi se s-gruppen i riksdagen visa vem det är som, ännu så länge, har makten i Sverige?"
