Kommunalarbetaren, medlemstidning för fackförbundet Kommunal, har i nr 12/2000 ett reportage om "ANN-MARIE, FRITIDSLEDARE I MOTVIND".
Ingressen förklarar att Ann-Marie arbetar "i en av Sveriges mest problemtyngda förorter. Hon är fritidsledare i Rosengård i Malmö".
Av texten framgår att på Rosengårdskolan går nästan 1.200 elever, men bara 17 av dem är svenskar. Ann-Marie tycker det är "jättespännande" och ett "privilegium" att få arbeta där, hon "formligen strålar av entusiasm".
Samtidigt är det alltså något som inte är helt bra:
"- Orättvisorna får mig att brinna ännu mer. Jag blir så förbannad för alla orättvisor. Jag ser hur många fina och talangfulla ungdomar som helst här i Rosengård, som inte får några chanser. Bor man tio stycken i en tvårummare och har föräldrar som är analfabeter, vilka möjlighet har man då?"
Man skulle också kunna fråga sig: de som bär ansvaret för denna invandringspolitik, visste de att konsekvensen skulle bli "tio stycken i en tvårummare och föräldrar som är analfabeter"?
Vet de det nu?
Drar de i så fall några slutsatser, beträffande fortsatt invandring?
