Uttalande från Blågula Frågor, den 28/11 1995:

Yttrandefrihet finns inte, om den inte finns för dem som tycker annorlunda.

Flera invandringspolitiska debattörer - Juan Fonseca, Elisa Abascal Reyes, Alexandra Pascalidou, Michael Alonzo, Kurdo Baksi och Yvonne Ruwaida - har under 1995, pga sina åsikter, fått erfara trakasserier och hot om våld, i form av anonyma brev, nattliga telefonsamtal osv. Detta är helt oacceptabelt - vi fördömer denna typ av agerande!

Föreningen Blågula Frågor ser som sin uppgift att försvara det öppna samhället. Vi vill arbeta för ett Sverige där:

ingen ska behöva vara rädd

var och en kan stå för sina åsikter

alla möts av respekt och ges möjlighet till delaktighet.

Många svenskar känner idag en djup frustration kring invandringspolitiken. Denna frustration är i sig naturlig. Vi svenskar har ju aldrig tillfrågats om denna politik, vi har undanhållits väsentliga fakta och vi har inte fått en chans att själva komma till tals. Istället har vi, år efter år, fått veta att vi ska skämmas - för att inte vara nog generösa, för att vara främlingsfientliga, osv.

Hur hantera denna frustration? Under inga omständigheter får den resultera i anti-demokratiska aktioner. Istället måste den kanaliseras konstruktivt. Åsikter ska bemötas med fakta och argument, med öppen dialog och demokratiskt opinionsarbete - inte med våld eller hot om våld!

Vi delar inte Juan Fonsecas åsikter, men vi försvarar hans rätt att få framföra dem.