"Det är ingen sammansvärjning som ägt rum mot demokratin. Repliken vi i dag hör från de folkvalda påminner snarare om den ångerköpte uppfinnaren i Peter Dalles gestalt i TV: 'Tänkte inte på det...'"
"Men nu vet vi mer. Nu ser vi hur starka demokratiska institutioner försvagas. Hur centrala mänskliga behov inte längre kan klaras av politiken.
Vad som varit en kunskapsprocess ersätts av soffprogram i TV. Dialogen tystnar, eliterna mal.
Alla känner hur myndighetsansvar tonar bort till förmån för kundtänkande. Hur högt politiskt deltagande snabbt eroderar, när folket inte får några meningsfulla arbetsuppgifter.
Borta är känslan av att kunna klara allt, i stället har vi fått en brant sviktande självkänsla. Ju större fel som begås, desto mindre är sannolikheten att ansvar utkrävs. Människors trohet vänds nu i en bottenlös misstro."
"Den stegrade elitismen i Sverige slår sönder sammanhållningen och funktionsförmågan i samhället, väcker till liv hat och fördomar, gör vakna medborgare till mittra motborgare, och genom att stämpla ut oliktänkare tappar vi en del av förmågan till förnyelse."
"Tonen har blivit råare, men det kan vara en del av en debatt som måste föras, en samhällelig konflikt som mår väl av att komma upp till ytan. Mera betänkligt ur demokratins utgångspunkt är en del eliters förakt för svaga, drömmarna om de 'rena' expertbesluten, liksom förnekandet av att stora samhällsbeslut måste vara folkligt förankrade.
Idealet är att demokratiska eliter har en öppen rekrytering, är upplysta och odogmatiska, balanserar varandra och är avsättliga. Vi ser tyvärr att rekryteringen idag är alltför sluten, dogmatismen inte obetydlig, att eliterna har upphävt tyngdlagen och vanligtvis faller uppåt, och att det finns en tendens att de gaddar sig samman mot folket."
"Flera av de gamla eliterna i Sverige, kyrkan, arbetarrörelsen, industrialisterna, har tappat sin legitimitet... I motsats till 1800-talet ser man emellertid inte i dag några nya, betydande sociala krafter i vardande. Då gav föreningssverige och de nya arbetsmarknaderna i andra länder hopp om en framtid. Vår egen tid skulle behöva all framtidstro som finns att få."
"Man kan... ana att elitism lätt uppstår hos de som både är mot all utjämning och samtidigt hör till de nya, rörliga eliterna som är på väg att tappa sina lokala rötter. Den som är rörlig tappar lusten att samarbeta och lösa konflikter. Who cares? Man 'behöver' inte dom där nere, de orörliga. Det blir naturligt att gå ur debatten med några snorkigheter, istället för att ta fighten för sina åsikter.
Denna personliga lättja kan också ges ideologiska överbyggnader. Den ekonomiska skolan står till exempel för en syn på ledarskap som innebär att folket ska styras med incitament, bestraffningar och belöningar. Det är en mer auktoritär ledarstil, baserad på tron att människor inte gör rätt annat än om det svider i plånboken. Den gamla sortens politiska kultur hade ett ledarskap som byggde på att människor rymde idealism, kunde ges förtroende och begrep komplicerade sammanhang."
"...om demokratin bara är ett medel bland andra, hur gör vi om detta medel fungerar dåligt? Om enbart nyttomoral får styra, skulle vi kanske komma till slutsatsen att målet 'effektivitet' bättre nås genom tjänstemannavälde eller diktatur."
"Har man uppfattningen att det finns en 'rätt' åsikt, och redigerare på Stockholms största morgontidning verkar ha det, då sätter man ofta rubriken 'gräl' över den i varje demokrati fullkomligt naturliga, rentav nödvändiga företeelsen att det finns olika meningar."
"Pessimism och egenintressen står också de makter för som ockuperat det offentliga samtalet - myndigheter, partsintressen, lobbyister, 'experter', ekonomiprofessorer, näringslivets neandertalare, opinionsundersökningsföretag och journalister som bara flyter med vinden.
Även om detta land vimlar av idealistiska fixare, hängivna humanister, individer som vill vara samhällsvarelser och modiga medborgare, blir det en tuff uppgift att återerövra framtiden."
"...visar tydligt att utvecklingen av partierna gått från att ha varit rum för dialog till att mer bli organisationer för valkampanjer." "Om partierna inte vill vara dessa mötesplatser, om partierna reducerar sig själva till affischklistrare och producenter av TV-reklam, måste inte nya arenor skapas för medborgerliga samtal?"
"Redan i utgångsläget har företagen i varje land - genom avregleringen och den globaliserade ekonomin - fått et övertag över de nationella politikerna. Detta övertag stärks genom lobbyism."
"Hur gick det till när kärnkraften blev kvar ännu ett årtionde, trots att regeringen 1988 tog ett 'oåterkalleligt' beslut att börja avvecklingen av två reaktorer? Hur fick vi Öresundsbron och Dennispaketet? Vad sa industrin och LO bakom lykta dörrar för att få regeringen Carlsson att byta fot och börja förhandla om EU-medlemskap? Nog verkar 80-talet, när det sägs att vi avskaffade den svenska korporativismen, vara ganska sprängfyllt av dold organisationsmakt."
"En demokrati utan idéer dör sakta sotdöden, ty då vänder folket sina ansikten bort från politiken."
"Vad är skillnaden mellan demokrati och diktatur?
Statsvetaren Torsten Svensson noterar i en märklig liten skrift om avregleringen av kreditmarknaden 1985 att skillnaden mellan demokrati och diktatur är att 'i den moderna demokratin anses de professionella eliterna ha ett folkligt mandat, där de åtminstone i efterhand kan ställas till svars.'
Eftersom avregleringen kom fel i tiden och blev en katastrof men något ansvar aldrig utkrävts ens i efterhand av dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis och dåvarande vice finansministern Erik Åsbrink lever vi förmodligen i en diktatur.
Skämt åsido..."