Försvar för nationalstaten

Under rubriken "RÄDSLAN FÖR FOLKET" har Weekendavisen den 25/4 -04 en intervju med Ralf Pittelkow:
 
"Det är en ilsken uppgörelse med det politiska etablissemanget, med politiker och opinionsbildare, och det är den kanske mest kontroversiella samhällsboken på flera år som Ralf Pittelkow utger i nästa vecka..."
 
Boken heter "Försvar för nationalstaten":

"Ett försvar för danskarnas rätt att vara och känna sig som ett folk, ett angrepp på invandrarpolitiken och de som har möjliggjort en invandring som det enligt författaren inte har funnits några tvingande, humanistisk skäl att acceptera.
 
Och så är det samtidigt Pittelkows varning om att de europeiska nationalstaterna och däribland inte minst Danmark hotas av upplösning om invandringen fortsätter och Turkiet samtidigt upptags som medlem i EU. Men först och främst är det ett försvar för den folkliga gemenskapen som av eliten har dömts ut som gammeldags och döende."
 
Ralf Pittelkow utbrister:

"Hur kan det vara möjligt att föra jättestora politiska samhällsdebatter och samtidigt låta som om nationalstaten inte existerar och älskas av folket? Jag tror att förklaringen är rädslan för folket. Dels rädslan för att om man inte håller folket i strama tyglar kan det gå helt på tok och sluta i nationalism och nazism - alltså en extremt dålig förståelse av vad nazism egentligen var .."
 
Inom nationalstaten har folket kunnat få ett stort inflytande:

"Och det har besvärat intellektuella och politiker att de konfronteras med så starka befolkningar. Den ensidiga varianten av globaliseringssnacket används så till att dunka folket i huvudet med: 'Ni har inte förstått att det nationella är under avveckling, ni är otroligt gammaldags när ni insisterar på att det fortfarande har betydelse'. Man riskerar att stämplas som moraliskt suspekt när man talar om det nationella. Inte i befolkningen, men i den offentliga debatten - alla undersökningar visar ju att befolkningen känner sig bunden till Danmark, är glada att vara danskar och känner gemenskap.
 
Opinionsbildarna anser att om man sysslar med det nationella är man främlingsfientlig och mot globaliseringen, men så är inte verkligheten, .."

Danskarna gillar både gillar nationalstaten och globaliseringen, det är ett viktigt budskap i boken:

"Att det inte är ett nollsummespel där man bara kan gilla en av delarna. Men det finns en orm i nationalstatens paradis och den heter enligt Pittelkows åsikt invandrarpolitiken:
 
'Invandring kan vara en bra sak för ett samhälle, vi behöver att det kommer människor till landet. Det, som har varit så hjärtslitande är att man har fört en invandringspolitik med huvudet under armen och en stor del av förklaringen är att de ansvariga politikerna i stort sett inte har förhållit sig till vad som händer med sammanhållningsförmågan i ett samhälle med den typen av in
vandring. Det har fått katastrofala konsekvenser. Man skulle ha debatterat 'Finns det en form av invandring som vi är moraliskt förpliktade till?' Svaret är ja - flyktingar. 'Finns det också former av invandring som vi har intresse av att ta emot?' Ja ­ det finns former av arbetskraft som vi har intresse av att ta emot. Och så finns det invandring som det inte finns några tvingande skäl till att vi ska öppna upp för - det som experterna kallar kedjeinvandring.'"
 
Detta senare fenomen, kedjeinvandringen, motsätter sig Pittelkow:
 

"Det finns inte en enda tvingande humanitär eller arbetsmarknads- eller annan samhällelig motivering till att vi ska säga att den invandringen slår vi upp dörrarna för. Ändå lät man den ske utan kvalificerat debatt av något som helst slag. Och jag kan bara se en reell förklaring till det: Man föreställde sig att det inte gjorde något. Eftersom det överhuvudtaget inte ingick i övervägandena att det finns något som heter sammanhållningsförmåga i ett samhälle. Och om ett samhälle på allvar splittras upp i en rad parallellsamhällen som inte har särskilt mycket med varandra att göra, så är det helt grundläggande kvaliteter i det samhället som går förlorade..."

"...Den grundläggande poängen i min bok är: om man tror att man genom att undervisa befolkningen om att 'ni är inte alls danskar, ni är världsmedborgare', kan försvaga det nationella medvetandet så tar man helt allvarligt fel. I stället blir den instängd och giftig.«
 
Varför är det då viktigt att försvara nationalstaten? Jo, därför att ett välfärdssamhgälle inte kan fgnera utan samhörighet:

"Om jag ska betala till samhället och acceptera ett hav av lagar och regler så måste jag ha lita på att jag har något gemensamt med andra människor. Och då måste jag kunna lita på att de andra följer någorlunda samma spelregler som jag, att de bidrar och inte snor åt sig, och att de vill någorlunda samma sak med samhället.
 
Och då är slutsatsen att om man är anhängare av välfärdssamhället och den starka gemenskap som är anknuten till den är det komplett självmotsägande att acceptera den utveckling kring utlänningspolitiken som de europeiska samhällena har gett sig in i. Utlänningspolitiken har inte spårat riktigt lika mycket ur i Danmark som i andra länder, eftersom vi tidigt fick en öppen debatt om den, .... Men det fungerar ju ändå inte, för vi har ju hunnit komma mycket långt in i felutveckling, som nu börjar korrigeras för att befolkningen insisterar på det, men som ju fortfarande sätter djupa spår i samhället eftersom vi inte fick debatten i tid."
 
Ralf Pittelkow oroar sig för dels invandringen, dels Turkiets inträde i EU. Han ser upplösningstendenser:

"Den amerikanska samhällsforskaren David Jacobson förklarar helt enkelt att nationalstaten redan håller på att gå i upplösning på grund av invandringen. För invandrare orienterar sig mycket mer mot sina hemländer än den stat som de är en del av, och jag anser att han pekar på en mycket väsentlig problemställning: Vad händer när lojaliteterna stretar i alla världsriktningar, eftersom lojaliteten mer gäller ursprungslandet än det land som man är lever i? Vad händer då med samhörigheten?
 
Och liksom det är fullständigt fantastiskt att den problemställning i stort sett inte har fått lov att tas upp i samhällsdebatten är det också fullkomligt vansinnigt att man diskuterar upptagandet i EU av Turkiet som skulle bli EU:s största land. Stora delar av det präglas av kultur- och värdemönster, som ligger ganska långt från det som får våra samhällen att hänga ihop. Ett sådant land överväger man att ta in i EU utan att överhuvudtaget diskutera vad det betyder för den inre sammanhållningsförmågan i de samhällen som redan existerar i EU, däribland Danmark. Och det är ett särskilt brådskande problem, eftersom det är mycket sannolikt att man skulle få en rätt massiv invandring från Turkiet i samma stund som det blir medlem."
 
Pittelkow återkommer till fenomenet kedjeinvandring: 

"...vi har det gamla exemplet från Ishöj dit 145 turkar anlände 1969 och blev till 2 813 år 2000, eftersom man har kedjeinvandringen. Så primärinvandring resulterar alltid i mycket omfattande följdinvandring. Och Tysklands tidigare kansler Helmut Schmidt säger att Turkiets medlemskap skulle göra all integration av turkarna i EU till en illusion - för invandringen leder till parallellsamhällen. De två processerna tillsammans ökar klart risken för upplösningstendenser i Danmark och de andra samhällena."
 
Han tror att Danmark skulle träda ur EU om Turkiet blir medlem. Han fortsätter:

 

"Det är ju inte en slump att människor som är förankrade i en gemenskap som har en mycket lång historia bakom sig, känner en särskild anknytning till varandra. I kraft av sin gemensamma historia, gemensamma språk, gemensamma sociala sedvänjor och normer, som har utvecklats; i kraft av att man har tillhört samma politiska system genom århundraden, i kraft av en kommunikationsgemenskap ­ danskar kommunicerar ju av självklara skäl mycket mer med danskar än med tyskar och britter och pakistaner. Så det finns en enorm historisk ballast som gör att det finns en särskild samhörighet mellan människor som bor här.
 
Det som har hänt under de senaste åren är att tålamodet hos befolkningen har brustit. Det skulle glädja mig omåttligt om min bok bidrar till att sätta ord på den förnuftiga formen av nationell samhörighetskänsla."