I Jyllands-Posten den 2/10 -03 recenserade David Gress en bok av Bernard Lewis: "ISLAM I KRIS" ("Hellig krig och uhellig terror Gyldendal 192 sidor, 198 kr. Gyldendal").
"Islam" betyder "fred", ändå dessa våldshandlingar. Hur kommer det sig att många fromma muslimer så till den grad hatar och föraktar västerlandet? Den nu 87-årige orientalisten Bernard Lewis vill försöka förklara detta:
"Många i Europa och USA tror att det är Väst som har handlat fel och därigenom framkallat de radikala muslimernas rättfärdiga vrede. Den just avlidne arabisk-amerikanske författaren Edward Said fastslog denna uppfattning i boken 'Orientalism' från 1978. Said framställde västerländska forskare och politiker som arroganta imperialister. De karikerade och föraktade islam och banade vägen för västerländska övergrepp, som när västmakterna delade upp det osmanska riket efter första världskriget, pumpade olja till egen fördel i Arabien eller - värst av allt - stöder den judiska staten Israel. Som svar på akademisk förakt och politisk-ekonomisk utsugning är terror en beklaglig men fullt förståelig reaktion. Saids bok, som blev pliktläsning i undervisningen om islam och Mellanöstern i hela Väst, har haft ett enormt och ödesdigert inflytande på västerländska opinionsbildare."
"En del västerländska politiker är mer lojala mot islam än mot sin egen tradition. Lewis nämner att den franske premiärministern Jean-Pierre Raffarin år 2002 talade i nationalförsamlingen om 1100-talets stora kurdiska fältherre Saladin som bekämpade de kristna korsfararna i Det heliga Landet. Raffarin använde givetvis inte denna beteckning, utan sade att Saladin hade förmått 'besegra korsfararna i Galileen och befria Jerusalem.' Ett ordval som man kunde förvänta sig hos Osama bin Laden, men tills nyligen knappast hos en europeisk regeringschef. För Raffarin var den islamiska återerövringen av kristendomens heligaste stad Jerusalem en 'befrielse.' Med den slags företrädare behöver den västerländska civilisationen inga yttre fiender; vi producerar dem själva."
"Lewis skiljer mellan tre stora grupper av politiskt aktiva muslimer. Den första är de som betraktar Väst och särskilt USA som islams dödsfiende; samhälle av dekadent otrogenhet som stöder Israel och korrumperar islamiska härskare.
'För dessa muslimer finns det ingen annan vägen än krig intill döden' om de ska uppfylla Islams bud. Hit hör al Quaida, Hizbollah, Hamas och många aktivister i Väst. Lewis anser att denna grupp trots terror och hedersmord håller på att förlora terräng. Den andra gruppen är troende muslimer, som 'vill hålla fast vid sin egen tro', men också vill samarbeta med oss för att uppnå en friare och bättre värld. Det är den gruppen som västerländsk statsmannakonst bör nå och det sker inte genom att - som Raffarin - lägga sig platt för den första gruppen och dess ideologi.
Muslimer i den tredje gruppen ser som den första Väst som källan till allt ont, men är också 'medvetna om Västs makt och söker en form av tillfällig förlikning, så att de bättre kan förbereda sig på den slutliga kampen.'
Lewis varnar mot att förväxla den andra och den tredje gruppen. Det är inte alltid lätt, för muslimer i den tredje gruppen döljer sina sanna avsikter för att lura västerländska makthavare till eftergifter. En stor del av de så kallade euromuslimerna hör troligen hemma här."
"Västerländska forskare har snarare hyst aktning och sympati för islam än förakt. 'Islam i krise' är inget undantag. Lewis vill som den vetenskapsman han är, förstå och inte fördöma.
Därför visar han, att också judar och kristna har fört krig i Guds namn, men att heligt krig i islam har en annan och högre status än i de äldre religionerna. Det hänger ihop med att islams grundläggare Muhammed inte endast var predikant utan också fältherre, i varje fall enligt den tradition som för alla muslimer är den rena sanningen.
Det stämmer, att ordet 'jihad' också betyder inre, moralisk eller andlig ansträngning för att förstå och följa Guds bud, men den normala betydelsen såväl i Koranen som i andra källor är fysiskt våld mot otrogna eller avfallna för att inlemma dem i islam.
Ska man ge den vanlige medborgaren som vill förstå, hur islam, terror och maktförhållandena i Mellanöstern hänger samman och springer ur en lång och mångtydig historis, är 'Islam i krise' suveränt väl lämpad.
Lewis binder ihop historia, teologi, storpolitik och statsklokhet med en visdom och sympati, som är äkta humanistisk och ett vackert vittnesbörd om det bästa i västerländsk vetenskap."
