I värsta fall var vi fega.
I bästa fall smarta.
Titta på en jordglob!
Den katastrofala u-hjälpen.
Kort sagt:
- Vi lever i en värld.
Vi har givit mer u-hjälp (per innevånare) än
något annat land. Ändå har det mesta gått
snett. Det kallades godhet, men det var ofta politisk cynism
och dumhet.
- Vi har alltid varit rädda.
Vilka är vi rädda för nu? Europa?!
I värsta fall var vi
fega. I bästa fall smarta.
Vi kan inte längre sitta
på läktaren och låta andra göra jobbet
åt oss, vilket vi dessvärre kan påstås
ha gjort under 1900-talet. Om inte andra länder hade slagits
för oss och om inte tiotals miljoner i andra länder
hade dött för oss, hade vi idag med säkerhet körts
över först av Hitler och sedan av Stalin. Vi har andra
att tacka för hela vårt välstånd. Vore
det inte dags att vi gjorde det? Vore inte det snyggare än
den servila undfallenhet som vi först visade mot Nazi-tyskland
och därefter mot Sovjetunionen?
Och utrikespolitik handlar om
att ta sitt ansvar. Finns det någon som med gott samvete
kan påstå att vi tagit vårt i vår del
av världen? Vi har i bästa fall varit smarta - i värsta
fall fega - men i bägge fallen mycket själviska.
Livet går vidare och den
internationella toleransen mot Sverige finns kvar. Det är
nog bäst att agera så länge den finns.
Titta på en jordglob!
Sverige ligger i Europa och
det är en självklarhet att vi ställer upp för
Europa. Vi har 75 procent av vår utrikeshandel med Europa.
Vi har kulturella band med Europa.
Vår säkerhetssituation är direkt kopplad till
Europa. Ibland låter det som om EMU vore en fråga
för krämare och kamrerer. Det tycks gälla att
tjäna in mer på bidrag mer än vad vi satsar.
Men EU är en union som ska skapa fred och samarbete i Europa.
Unionen växer stegvis, närmast med EMU. Självklart
ska vi vara med så fort som möjligt. Storföretagen
har ofta minst 80 procent av sin verksamhet och marknad utomlands
och är därmed redan i EMU.
Kan vi skilja på storföretagens
och småföretagens verklighet? Företagare av alla
sorter säger ja till verkligheten.
Och varför skulle vi inte
vara med i Nato? Och varför skulle vi inte stödja att
de Baltiska staterna kommer med i Nato? Deras framtid är
vår framtid.
Vad är vi rädda för?
Mellan vilka står vi neutrala?? Mellan AIK och Djurgården?
Den katastrofala u-hjälpen.
Sedan 1968 har Sverige distribuerat
u-hjälp till ett totalbelopp av cirka 280 miljarder kronor.
Detta ofattbart stora belopp har knappast lämnat några
synbara effekter. I varje fall inte positiva. Länder som
finansierats med u-hjälp har blivit än mer korrumperade
än innan de fick hjälp. Deras statsbudget nästan
helt bidragsberoende. Deras levnadsstandard sjunkande. Sannolikt
menade u-hjälpens tillskyndare väl. I Sverige menar
vi alltid väl när vi gör fel! Men effekten är
förfärande. Enorma belopp har hamnat i vapen och hos
korrupta diktatorer.
Socialistiska diktaturer har
under 1900-talet varit ansvariga för 2/3 av de politiska
mord och folkmord, som enligt Ahlmarks bok "Det öppna
såret" har dokumenterats till 170 miljoner. Slutsatsen
borde givetvis vara att vi inte ska hjälpa några socialistiska
diktaturer. En lättfattlig regel vore att varken ge hjälp
eller bistånd till korrupta regimer.
Man kan ifrågasätta
logiken att vara otroligt generös mot mer eller mindre okända
stater långt bort och vara skeptisk mot att hjälpa
sina närmaste grannar. Sverige utrikespolitik har knappast
varit imponerande.
Tänkvärda frågor:
1. Vill du ge lån och
bidrag till korrupta regimer?
2. Hur vore det om vi följde
FNs rekomendation att kombinera flykting- och biståndspolitiken?.
Under flykttiden i Sverige ges flyktingar utbildning och praktik,
som förbereder dem för återvandring genom att
delta i utvecklingsprojekt i sitt eget land.