Ett invandrarproblem

Länge har de generösa förnekat att invandrare skulle vara överrepresenterade i brottslighet och bidragsberoende.

Sedan den förvarslinjen rämnat har man istället upprättat en ny: "det är ett socialt problem - inte ett invandrarproblem". Problemet beror på brister hos Sverige och svenskarna, det har inget med den förda invandringspolitiken att göra, menar man.

Denna politiskt korrekta tes om brottsligheten skjuts i sank av Thomas Gür i Svenska Dagbladet den 8/6 -98. Han skriver bland annat:

 


"Stockholmspolisens integrationsgrupp presenterade för ett tag sedan en rapport om kriminella ungdomsgäng som bl.a. visade att huvuddelen av gängmedlemmarna hade invandrarbakgrund. Massmedierna fäste sig vid ett uttalande från en av rapportens författare, Michael Lundh:

- Men det här är inget invandrarproblem, utan ett socialt problem.

Nu är invandrarproblem också sociala problem, och polisrapportens egna skrivningar är något mer nyanserade än en truism: 'Det som brister mest är föräldrakontrollen, där mångas föräldrar har svårt att anpassa sig till samhället. Många familjer är splittrade och en hög arbetslöshet råder. Samtidigt finns det stora språkproblem. Sålunda har vi inget 'invandrarproblem', utan ett socialt problem som drabbar invandrargrupperna.'

Men även med denna nyansering underlättar inte distinktionen 'inte invandrarproblem utan sociala problem' en diskussion om förhållandet mellan kriminalitet och invandring. Ty 'bristande föräldrakontroll', 'svårighet att anpassa sig till samhället', 'splittrade familjer', 'hög arbetslöshet' och 'språkproblem' är alla problem kopplade till att vara invandrare i Sverige i dag. Det är vad som i forskningen brukar kallas 'riskfaktorer relaterade till migration'."

"... i en invandrad familj förvärras många gånger den generationskonflikt som kan leda till bristande föräldrakontroll. Generationskonflikten får både en kulturell dimension - föräldrar som inte till fullo anammat det nya samhällets levnadsmönster och barn som gjort det - och en språklig - föräldrar som kommer till korta med det nya språket och barn som inte behärskar föräldrarnas språk.

Vi vet också att invandring i större utsträckning leder till splittrade familjer och att splittrade familjer leder till 'bristande föräldrakontroll'.

Invandrarungdomarnas överrepresentation i kriminella gäng är således ett invandrarproblem på samma sätt som invandrarbarnens deltagande i brott, brottsparticipationen, är det. "

Gür refererar så till en Brå-rapport av Jan Ahlberg i ämnet:

"En vanlig hypotes om orsaken till invandrarnas barns överrepresentation i brottslighet är att de under sin uppväxt möter olika krav i hemmets respektive majoritetssamhällets kulturer. Det blir oklart vilka normer som gäller, en faktor som kan öka risken för brottsligt beteende. Om den hypotesen stämmer borde invandrares barn, vars båda föräldrar är invandrare, ha högre brottsfrekvens än de som bara har en invandrad förälder. Ahlbergs undersökningar ger belägg för hypotesen."

"En annan hypotes om invandrarbarnens brottslighet är att den påverkas av föräldrarnas anpassning till det nya samhället. Om föräldrarna begår brott skulle risken för att barnen också gör det öka. Även denna hypotes får kraftigt stöd av Brå:s data. För ursprungsländer varifrån invandrarna har hög brottsbenägenhet har också deras barn det.

I fråga om brottsparticipation uppdelat på ursprungsland framkommer många intressanta mönster. Ett är att brottsligheten inte är kopplad till det kulturella avståndet. Till exempel har invandrare från Indien, Kina, Taiwan, Korea, Japan eller Vietnam mycket lägre brottsparticipation än t.ex. norska eller danska invandrare."

"Inte heller är brottsligheten kopplad till flyktingskap - att traumatiska uppevelser och större risk för familjesplittring obönhörligen skulle ge högre kriminalitet. Vietnameser, mestadels flyktingar i Sverige, har t.ex. mycket lägre brottsparticipation än invandrare från länder med huvudsakligen arbetskraftsinvandring som Italien, Grekland och Finland."

"Statistik om invandrare och invandrarättlingar brukar ibland fördömas på moraliska grunder. Och ibland bortförklaras resultaten, som i fallet med överrepresentationen av invandrarbarn i kriminella gäng, med allmänna hänvisningar till 'sociala problem'. Ingetdera är vidare klyftigt."