Aktuell s-ideologi:

Messing i riksdagen

 

Ulrica Messing har ju sedan hösten -98 övertagit anvaret för integrationsfrågor i regeringen. När riksdagen den 26/11 debatterade regeringens storstadspolitiska proposition fick Ulrica Messing tillfälle att klargöra hur hon uppfattar sin och s-partiets uppgift. Några citat:

"Det finns skillnader och orättvisor runt om i vårt samhälle som inte är acceptabla. Att inte ha samma förutsättningar på grund av namn eller etnicitet är exempelvis inte rimligt. Ändå vet vi att det är just så det är.

Många blir bedömda efter orättvisa kriterier. Vi ser också att orättvisorna har ökat de senaste åren. Att bryta en social och ekonomisk skiktning i samhället är vår ojämförligt viktigaste uppgift. Det handlar i grunden om att hålla samman ett samhälle och att skapa ett Sverige för alla. Det är utgångspunkten för vårt framtida storstadsarbete.

I storstäderna är skillnaderna som störst. Här samlas en flora ev etniciteter, språk, traditioner och kulturer. Här blir skillnaderna tydligast mellan dem som har en plats i samhället, ett jobb, vänner och ett aktivt föreningsliv och dem som inte har det. Vi måste minska skillnaderna mellan dem som har det allra sämst och dem som har det allra bäst. Vi måste göra det utifrån ett underifrånperspektiv. Vi måste också göra det med ett helhetsperspektiv, inte bara så att vi sätter människan i centrum och får olika delar av samhället att samverka utan också att vi gör det med hela landet för ögonen. För precis som vår regionalpolitik har syftet att vara till för hela landet är det också tanken med vår storstadspolitik. I ett Sverige för alla hänger allt ihop.".

"Om det är någonting som såväl regionalpolitiken som storstadspolitiken karakteriseras av är det att det är och skall vara möjligheternas politik.

Den första rättigheten, rätten till ett arbete, handlar om att vi måste skapa de bästa förutsättningarna för fler jobb. Detta är en rättighet som skall gälla hela landet men som blir så påtagligt nödvändig när vi ser storstäder där bostadsområden kan ligga sida vid sida med bara en väg eller ett köpcentrum emellan men där skillnaderna är oändliga. Skillnaderna består i avgrunden mellan att ha ett jobb och att inte ha det. På ena sidan av vägen saknar sju av tio arbete, på den andra kanske bara någon procent. Det egna jobbet som en skapare av välfärd, självkänsla och trygghet blir så påtagligt på den sidan om vägen. Orättvisan blir tydlig.

Därför tar vi nu ett avstamp i denna storstadspolitik för rätten till ett bra arbete, också i de utsatta områdena i våra storstäder, både genom nya resurser och genom en insikt om att vi inom ramen för den generella välfärden måste förändra våra strukturer och vårt arbetssätt. Olika samhällsinstanser måste börja samverka. För att lyckas med det måste det göras ur ett människoperspektiv. Att se den höga arbetslösheten hos dem med en annan etnisk bakgrund är att inse att rätten till ett jobb är så mycket mer än bara rätten till en inkomst och till något vettigt att göra. Det är också rätten att få vara en del av samhället".

"För mig är demokrati allt eller inget. Alla måste känna att de är med. Vi har en levande demokrati, men vi ser också att förutsättningarna och möjligheterna till den inte finns hos alla människor. Vi ser en demokratisk skiktning, och den måste vi ändra på. Kampen för demokratin är en kamp vi måste föra vid varje ny generation. Och sättet vi kan göra det på är att visa allt det positiva med demokratin, det verkliga folkstyret och allt vad det kan skapa. Men det bygger på att vi kan se den enskilde väljaren också mellan valen.

Den storstadspolitik som vi nu lägger fast utgår ifrån att vi på allvar ser på vår demokrati underifrån, från det perspektiv där folkstyret har sitt ursprung och existensberättigande".

"Det handlar om välfärdens kärna. Den generella välfärden skall försvaras. För de utsatta bostadsområdena i våra storstäder skall den också förstärkas. Det är där vi ser att rättigheterna är som svagast. Och det är därför som vi står här i dag.

Man kan mäta den brist på rättigheter i sysselsättning, i folkhälsotal, i spädbarnsdödlighet, i valdeltagande, i bostadssegregation och i mycket annat. Då blir också uppgiften tydlig. Vi skall minska skillnaderna och orättvisorna i vårt samhälle. Lösningen är en generell välfärd med människan i centrum. Det handlar i grunden om att skapa ett samhälle, ett Sverige för alla".

"Målet måste ju vara att vårt samhälle på alla områden skall spegla den mängd av etniciteter som finns här. Det gäller på arbetsmarknaden men också i politiken. Det är självklart att lärarkåren, poliskåren, metallarbetarna och många andra måste spegla den mångfald av etniciteter som finns i vårt land. Så är det inte i dag. Ibland beror det på att man inte har utbildning. Ibland beror det på språket. Men ibland beror det också på fördomar. Låt oss angripa det från alla håll".

"Jag tycker att det allra bästa med den generella välfärden är att de människor som är i störst behov av ett generellt välfärdssystem är de människor som förlorar allra mest då vi har dålig ekonomi i landet. Det är de som är skörast och som är beroende av att vi har statsfinanser i balans. Det är oerhört viktigt att se det och att också vara beredd att ibland ta obekväma beslut kortsiktigt för att skapa möjligheter långsiktigt."