"Diskriminering är ofta uttryck för ett slentriantänkande och att människor inte behandlas utifrån sina individuella förutsättningar utan utifrån förutfattade meningar om vad som anses typiskt eller kännetecknande för en viss etnisk grupp."

I all mänsklig samvaro, sedan historiens gryning, har nog ett mått av diskriminering förekommit. Vardagen skulle bryta samman om man inte hade vissa hållpunkter - förutfattade meningar - att orientera sig efter.

Vi ska tveklöst sträva efter att varje individ blir bedömd på sina personliga meriter och sitt eget uppträdande. I praktiken är det ofrånkomligen ändå en komplicerande faktor, om många individer ur samma grupp uppträder på ett negativt sätt.

Detta är en sida av diskrimineringen som inte är politiskt korrekt att ta upp, och som Margareta Wadsteins utredning följaktligen heller inte tar upp. Nämligen att en grundval för diskriminering kan s.a.s. dräneras genom att dåligt beteende från medlemmar ur gruppen minimeras.

Omvänt: kravlöshet kan verka diskriminerings-genererande.