Aktuell kommentar - vecka 21/10

 

 

Till varje pris?


"Sverigedemokraterna måste stoppas till varje pris!"

Orden är Ingvar Carlssons. Tidigare statsminister och partiledare (s).

Vad innebär de orden - "till varje pris"?

- Innefattar det våld mot oppositionella?

- Innefattar det ensidighet i massmedia?

- Innefattar det manipulerade opinionsmätningar?

- Innefattar det direkt valfusk?


Klart är att Sverige har ett valsystem som skiljer sig från det i många av våra grannländer, där alla partier anmälda till valet finns med på samma valsedel. Väljaren kan där i lugn och ro i sitt hem kryssa för sina val, vika ihop valsedeln, ta sig till vallokalen, bli avprickad och stoppa valsedeln i urnan. I Sverige ska det gödslas med valsedlar varje gång det är val.

Vårt system är dyrt och klumpigt, men ger fördelar för dem som vill stänga ute små partier. Nya partier måste ju själva se till att valsedlar finns i varje vallokal.

Om det i en kommun finns ett 30-tal vallokaler, geografiskt spridda, och det finns bara en eller två bilar tillgängliga för att täcka upp dessa så har valet pågått i några timmar innan man når de sista vallokalerna. Och under tiden kan - som många erfarenheter visat - valsedlarna ha försvunnit i de första vallokalerna.

Nu har Sverigedemokraterna passerat både 1% och 2,5%, vilket gör att upptryckning och utläggning av partiets valsedlar skall ombesörjas av valmyndigheten.

Fortfarande finns dock möjligheten att just SD:s valssedlar råkar hamna i papperskorgen, läggs över av andra partivalsedlar eller placeras så att valhemligheten uteblir och många av det skälet avstår från att ta en kontroversiell SD-valsedel.

Man kan skriva partinamnet på en blank valsedel, men minsta felskrivning kan därvid göra att valsedeln underkänns. Dala-Demokraten spred nyligen ett tidningsnummer gratis, där man kampanjade för en felskrivning:

Rent tekniskt ger också det svenska valsystemet möjligheter till direkt valfusk i samband med valsammanräkningen, om några av valförrättarna har tillräckligt rymliga samveten. En bunt SD-valsedlar kan i ett obevakat ögonblick bytas ut mot lika många för t ex socialdemokraterna.

MANEGEN KRATTAS NU

för ett sådant scenario, genom opinionsmätningar som plötsligt indikerar att SD skulle ha tappat hälften av sina väljarsympatier och troligen hamna under 4%-spärren.

Effekten av sådana besked blir ju dubbel:

1. Vankelmodiga kan avstå från att lägga sin röst på SD, då de bedömer en sådan röst som bortkastad.

2. Ett manipulerat valresultat kan framstå som mer trovärdigt.

I det nu aktuella kampanjandet ingår även undersökningar från det famösa SOM-institutet, med uppgifter om hur mycket mer svenskarna nu än tidigare stöder den förda invandringspolitiken. Något man fått fram genom bisarrt vinklade frågor.

I själva verket har ju mångkulturens kapsejsande blivit mer uppenbart än någonsin tidigare, för allt fler svenskar. Något som återspeglas av hur dagstidningar tvingats stänga av sina kommentarsfält på webben, då nästan samtliga kommentarer uttrycker skarp kritik mot 7-klöverns politik.

SD har f.ö. uppvisat en stadig och brant uppgång under de senaste riksdagsvalen. Varför skulle denna plötsligt brytas nu?

• Nu efter att Sverigedemokraterna fått en uppmärksamhet som aldrig tidigare i massmedia.

• Nu efter att fjärrinvandringen fyra år i rad tangerat 1994 års rekordnivå.

• Nu efter alla bilbränder, angepp på räddningspersonal och massvandalisering i områden kring våra större städer.

• Nu efter att SD med sådant eftertryck distanserat sig från den gängse bilden/nidbilden av partiet.

Men vi har ett samhällsklimat där brevbärare vägrat bära ut försändelser med valsedlar och därefter fått pris och utmärkelser för detta. "Civilkurage". I ett sådant klimat kan inga antidemokratiska övergrepp uteslutas.

Klart är att en FN-övervakning skulle behövas av 2010 års riksdagsval i Sverige.


Mot Ingvar Carlssons uttalande kan ställas ett från Stellan Bojerud på hans blogg:

"Nationen Sveriges överlevnad avgörs den 19 september 2010.

Om demokratin inte fungerar då återstår endast väpnad kamp."


 Se vidare:

SD

SD i media

Ian Wachtmeisters farhågor

Lars Berglund om Marie Demker som "forskare"