Agenda-summering

Varför denna agenda av mångkultur?

Det handlar om judiska intressen, eller upplevda judiska intressen.

Jackie Jakubowski har formulerat sig så här (1993):

"Hur mycket ‘judiskhet’ kan man bevara och fortfarande förbli accepterad av sina icke-judiska landsmän som en lojal medborgare?"

"Den judiska minoriteten i Sverige har fått betala sitt pris för emancipationen. Effekten av dess universalistiska strävanden blev den judiska kulturens tillbakagång och en hög grad av assimilation."

Göran Rosenberg har argumenterat så här:

"…historiskt har judar alltid trivts i nationer och imperier med multikulturella, pluralistiska och toleranta miljöer, medan de farit illa i starkt etniska och nationalistiska samhällen. Europeiska judar har alltid varit den problematiska främlingen eller ‘andre’."

Ur boken ”Hur Sverige blev en mångkultur”:

"I nationer med flera olika minoritetsgrupper har judar … blivit ett folk i mängden och därmed blivit en mindre utsatt grupp. I nationer där det förekommer minoritetsgrupper som exempelvis är fler till antalet eller som begår fler brott än vad judar gör, så kan även majoritetsbefolkningens uppmärksamhet på och naturliga motstånd mot konkurrerande grupper kanaliseras mot dessa minoriteter och bort från judarna."

Expo-skribenterna Stieg Larsson & Mikael Ekman kom i sin bok "Sverigedemokraterna" (2001):

"Det finns inget ‘naturligt geografiskt område’ där vi kan dra ett streck på kartan och förkunna att här är judarnas nationalstat i Europa eller här finns romernas land. Och om ett sådant ‘hemland’ inte kan identifieras – vad ska i så fall ske med judar och romer i det ‘nationaldemokratiska’ Europa?"

Innebörden av agendajudarnas verksamhet är att klassa ned det svenska i Sverige – demografiskt, kulturellt och psykologiskt. Och för sin agenda disponerar de maktresurser, så de har nått resultat. Vi svenskar håller på att göras till en andra klassens människor i vårt eget land (se BGF, se vitbokens kapitel 3 och kapitel 4)!

Mina invändningar mot denna judiska agenda ligger på tre nivåer:

1.

Hur många judar finns det i Sverige? Det rör sig om mindre än 20.000 personer.
Av en befolkning på totalt 9 miljoner blir det mindre än en halv procent. Denna lilla minoritets intressen  skulle alltså styra hela samhällsutvecklingen!

Redan detta finner jag magstarkt och pretentiöst. Fullkomligt orimligt!

(därmed inte sagt att agenda-judarnas verksamhet ligger i alla judars intressen!)

2.

Med god vilja skulle kunna anföras att de drivande agendajudarna först inte förstod vad de skulle ställa till med, inte insåg vilka förödande konsekvenser som skulle följa med det mångkulturella projektet och den omfattande fjärrinvandringen.

Men idag har vi ju facit – ändå framhärdar man! Mer än någonsin.

3.

Även om judiska företrädare framhärdar – detta tvingar inte oss svenskar att falla in i hyllningskören!

Vi har rätt att hysa en egen och annan uppfattning. Samt ge uttryck för denna. Jag gör det i varje fall, här på min blogg.

NÅGRA LÄSARKOMMENTARER har varit inte på tanken att inte gräva i det som varit, att vänta med den diskussionen och istället nu förena alla krafter i att försöka åtgärda de akuta problemen.

Det är ju precis vad jag och andra gjort, alltsedan början av 1990-talet! Och vad har vi fått erfara?

Jo, att massmedia inte släpper fram oss, våra debattinlägg tas inte in. Exempelvis har slagsidan DN Debatt varit total, som framgår av en BGF-undersökning.

Allt enligt David Goldmans recept om att hålla ”extremisterna” borta från det offentliga samtalet.

Talar vi om att ”åtgärda problemen” måste detta innefatta att försöka göra något åt denna mediadiktatur.