Invandrarbarnen chanslösa

Margareta Norlin i ArbetetNyheterna den 3/10 -99:

"Numera faller 43 procent av invandrarungdomarna ut ur gymnasiet. Om man tittar på hela ungdomsgruppen är det bara 26 procent som faller ur.

Invandrarsiffrorna ligger alltså skyhögt över. Och det blir värre för varje år inom den nya gymnasieskolan. Av invandrarungdom som startade året innan ramlade 'bara' 35 procent ur. Och tittar man på siffror från den gamla gymnasieskolan var det bara 10 procent. Utvecklingen går åt totalt fel håll, medan skolmyndigheter, forskare och skoldebattörer inte vill låtsas om några problem, utan bara öser ut en ständigt stridare ström av snömos om nytändning, och ledarskap, och decentralisering och avreglering.

Det är Aftonbladets Maria Trägårdh som nu i en utmärkt artikelserie beskriver skolsituationen för invandrarbarnen."

"Maria Trägårdh definierar invandrare som antingen födda utomlands eller med båda föräldrarna födda i utlandet. Det är förvisso knepigt med definitioner. Många opponerar sig mot att barn som är födda och uppvuxna i Sverige kallas för invandrare. Och visst kan det förefalla absurt, men själva problemet finns ju där lik förbannat. Det är de här ungarna som får sämre undervisning. Vad ska vi kalla dem? ... hackar tillräckligt många på själva begreppen kan det bli så att journalisterna inte ens försöker beskriva den verklighet de ser av rädsla för påhopp."

"Grundproblemet är att invandrarbarnen inte lär sig svenska. Trots att många är födda här, får de inte lära sig språket. Skolans folk och kommunernas politiker måste erkänna att de står inför ett gigantiskt misslyckande."

"Ahmet Önal... berättar att han inte lärde sig tala svenska förrän hans föräldrar fick råd att köpa villa i Partille och flytta från förorten i Göteborg. Innan dess pratade han 'turkiska i skolan, turkiska hemma och obegriplig svenskturkisk slang med kompisarna'. Först när han kom till en helsvensk skola fick han den undervisning han behövde."

"Den gamla grundskoletanken fungerar inte längre. Förortsskolorna halkar stadigt nedåt i en ond spiral med färre och färre elever och därmed mindre pengar. Lärarna söker sig därifrån. De eldsjälar som stannar kvar blir utbrända i sina heroiska försök att hjälpa de kvarvarande ungdomarna som inte kommer in i innerstadsskolorna."

"...trots allt kostar det gigantiska summor att hålla alla dessa ungdomar i skola över huvud taget. Men nedskärningar och kommunalisering gör att dessa ekonomiska resurser nu kastas i sjön."